Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - Tidevarvets nyskapelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahtilund
den treskeppiga kalkstenskyrkan i Linköping — men ingenstädes
var arbetet nedlagt för all framtid, och på sina håll — så i Uppsala
— hade man knappt hunnit mera än resa yttermurarna, när seklet
led mot sitt slut. Stiftskyrkan med sin omgivning av domherrarnas
bostäder vände sig mot stadens liv och rörelse och tog del i den
borgerliga tillvaron, samlande stora och små under sina vingars skugga.
I ännu högre grad gäller det om klostren, att de ryckte städerna
närmare och valde dem till sina hemvist. De tidigare svenska
klostren hade praktiskt taget varit landsbygdskloster. Nu inträdde en
fullständig ändring genom den mäktiga europeiska strömning som
kännetecknas av »tiggarmunkarnas» framträdande: dessa nya
nitfulla munkordnar som efter sina stiftare kallades dominikaner och
franciskaner och efter sin klädedräkt svartbröder och gråbröder.
De visade från första början en utpräglad dragning till städerna
och skiftade dem mellan sig efter en viss fördelning, så att ingen
stad av någon betydenhet i längden blev lottlös; förekomsten av ett
kloster bestyrker ofta ortens egenskap av stad. Dominikanerna
voro först på platsen; man skymtar dem redan under Knut Långe, och
Sigtuna förblev länge deras viktigaste arbetshärd. Magnus
Ladulås bevågenhet gav senare franciskanerna ett övertag. Som deras
främsta bevarade minnesmärke står i vår tid Riddarholmskyrkan
i Stockholm, där han ligger begraven.
Tiggarmunkarna ha säkerligen som inga andra bidragit till att
göra den tidens svenskar bekanta med tegelslageri och
tegelarkitektur; de tjänstgjorde härvid som pionjärer för det borgerliga
samhället. Men främst satte deras tävlande verksamhet spår i
andelivet. Den sträckte sig ut till folkets djupa led, den bevarade
samtidigt känningen med den högsta aristokratien. Därom vittnar icke
minst instiftandet på 1280-talet av den heliga Ingrids nunnekloster
i Skänninge, en utgrening av dominikan-orden och en skapelse av
stormannakretsarnas svärmiskt religiösa nitälskan, som för tanken
till ett yngre och mera namnkunnigt medeltida kulturcentrum i
samma nejd: S:ta Birgittas kloster i Vadstena. Mycket talar för att
denna »Ingrid av Skänninge» var en brorsdotter till Birger Jarl.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
