Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Ahnlund : En svensk genombrottstid - Tidevarvets nyskapelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svensk genombrottstid
vara blygsam prägel på landet i stort. Den egentliga skiljegränsen
sammanfaller nära med Birger Jarls makttillträde. Det är
otvivelaktigt han som skapar nya och fasta regler för den växande
inflyttningen av förvärvslystna främmande köpmän till Sverige.
Syftet är att förmå dessa årligen återkommande »gäster» till varaktig
vistelse och verksamhet i det land dit deras intressen förde dem,
att såvitt möjligt sammansmälta dem med den inhemska
befolkningen av liknande näringsfång. De skulle »kallas svenskar»,
säger jarlens berömda traktat med Lübeck, den erkända ledaren
för de raskt framväxande tyska stadsgrundningarna kring stora
delar av Östersjön. Några årtionden senare ge sig de första kända
svenska stadsprivilegierna tillkänna, och mot 1200-talets slut
spårar man hos oss den särskilda stadsförfattning med borgmästare
och råd, som lånad från kontinenten skulle bli grundläggande för
våra städers administrativa och rättsliga förhållanden under sekler.
Traktaten med Lübeck (1251) bör säkerligen betraktas som ett
led i anläggningen av Stockholm, vars ursprungliga stadsplan
ansluter sig till nordtyska förebilder. Den tyska invandringen är
emellertid äldre och gör sig gällande på flera håll. Söderköping
har sannolikt sitt upphov i en köpmannakoloni av inflyttade tyskar
och förblev — jämte Kalmar, som likaledes rönte stark tysk
påverkan — en tid framåt rikets av allt att döma mest betydande
handelsstad. Flera mellansvenska inlandsstäder, som främst grundade
sin rörelse på bergsbrukets avsättning, ha tydligt nog under det
senare 1200-talet mottagit avgörande impulser från de bofasta tyska
elementen och därigenom fått sin stadskaraktär bestämd. Under
medeltidens lopp utplånades mestadels den tidigare nationella eller
språkliga motsättningen inom borgerskapet; det viktigaste
undantaget var Stockholm. Men även där förebyggde Birger Jarls politik
uppkomsten av hanseatiska främlingskolonier av det slag man
utomlands känner till exempel från Bergen i Norge.
Det har funnits ett nära förbund mellan stad och kyrka.
»Civi-tas», det vanligaste latinska ordet för stad, brukades en gång för
att speciellt beteckna ett biskopssäte. Detta förbund knöts i
1200-talets Sverige fastare än förr. Det är redan belysande, att det till
rangen förnämsta av landets biskopssäten flyttades till en stad, det
nya Uppsala, och att därmed också skapades ett nytt centrum för
den strax förut medvetet återupplivade kulten av S:t Erik, den
svenska senmedeltidens nationella skyddspatron. Överallt i dessa
stiftsstäder byggdes nya katedraler. En och annan stod färdig — så
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
