Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
ande namn i vår konsthistoriska litteratur. Du var med. Förvisso
är här klassisk mark.
— Förvisso, sade kerubmunnen, icke obehagligt berörd av dessa
minnen.
— Mina herrar, insköt nu ledaren, som också varit med år 88 ren,
erinren Eder vårt kontrakt. Låt icke dessa näraliggande
upplevelser vilseföra Edra tankar. Ni lever på 1200-talet. Kom ihåg att så
vill Turistföreningen ha det i år.
En viss kyla spred sig i vagnen. Även medelålders män kan
omge sig med denna outforskade atmosfär, som ingen väderlekstjänst
ännu sänt upp försöksballonger uti. Till sist bröts tystnaden av
docenten, hans lärdom vällde över.
— Ej långt härifrån, borta i Östby i Gottröra socken levde en man
under detta av Turistföreningen älskade sekel. Han hette Botolf.
Och hans historia är märklig. Har ni hört den?
Männen gjorde helt obestämbara tecken till underkastelse. En
föreläsning så här på morgonen? Nåväl, man hade alltid
landskapet att se på medan ovädret varade. Och docenten fortsatte.
— Denne Botolf i Östby förnekade att nattvardens sakrament
hade något värde. Han stod upp framför altaret i Gottröra kyrka
inför hela församlingen och svarade kyrkoherde Andreas, då
denne räckte honom hostian: Vore detta Kristi sanna lekamen
skulle du, präst, för länge sedan ha förtärt den. Själv vill jag icke
äta av Kristi kropp. Om någon äter av en annan människas
lekamen så gör han sig skyldig till en svår synd. Hur mycket mera
skulle icke Gud förtörnas om någon förfore så med hans kropp?
Sådana irrläriga tankar fick man icke hysa denna tid, än mindre
uttala. Dominus Andreas anmälde saken för ärkebiskop Lars i
Uppsala. Botolf vidhöll sitt djärva yttrande inför den höge
prelaten. Då kallades ett antal kända sockenbor till vittnesmål och
deras utsago upptecknades av broder Israel, prior i Sigtuna
do-minikankloster, och kanonikern Johannes i Uppsala. I denna
skrift kan man läsa, att Botolf stod fast vid sina kätterska
meningar. I fängelset hade någon framhållit för honom, att han skulle
bli bränd på bål om han framhärdade. Härpå svarade Botolf, att
elden skulle gå över efter en kort stund. Biskopen dömde honom
såsom kättare och överlämnade honom till den världsliga makten,
som säkerligen icke tovade att låta Botolf undergå sitt stratf.
— Det var en modig man, sade en av de närvarande, och jag
tycker att hans öde fördjupar vår bild av det uppländska 1200-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
