Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Sven T. Kjellberg: Samtal om medeltida städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven T. Kjellberg
under de senare årens grävningar. Redan innan folkungatidens
mäktiga nydaningsvåg förde det kontinentala stadsväsendet in i
landet och nådde denna slättbygd var här ett betydande
handelscentrum med tvenne kyrkor, Sankt Martin nordan ån och
All-helgona sunnan ån. Men med 1200-talet bröt även här den nya
tiden in. Den gamla marknadsgatan, som blott var en naturligt
formad ansvällning av landsvägen, ersattes med ett upplinjerat
fyrkantstorg framför den samtidigt byggda Vårfrukyrkan, som också
kallades Garpekyrkan, tyskarnas kyrka. På samma sätt och vid
samma tid anlades liknande Stortorg i andra städer invid
nyuppförda »bykyrkor», såsom i Stockholm och Örebro. Det nya
stadsväsendet manifesterade sig. Och som ett märke för det nya och
mäktiga stadsväsendet restes en Rolandsstat}7, Töre lång, på
Skänninge torg.
Det led mot kvällen, då de vandrade ut att se de framgrävda
resterna av Systraklostret, Sankta Ingrids kloster. I stadens östra del
fanns redan ett munkkloster av den helige Dominikus orden, då
Ingrid Elovsdotter på tillskyndan av Petrus de Dacia under
1280-talet började bygga detta nunnekloster. Hon dog strax efter dess
invigning och man började vallfärda till hennes grav, där under
skedde. Hon betraktades som helgon, men blev aldrig
kanoniserad. Under Olofsmässan 1507 skrinlades hennes ben med stor
högtidlighet i närvaro av riksföreståndaren, biskopar och mycket
folk. Klostret blev ett av de rikaste. De låga torvtäckta
grundmurarna var nu allt, som återstod av den forna härligheten. Ett enkelt
träkors reste sig i den flacka terrängen högt mot skyn.
Den resa, man förelagt dem att utföra, hade bragts till
slutpunkten. Tvenne dagar i 1200-talsmiljö, ho känner icke sitt vetande
sina? Bilen körde genom natten mot utgångspunkten. När den
nalkades Stockholm, såg de den röda auran av storstadens ljus
som en rökig eld huva mot skyn.
— Ännu en 1200-talsstad, kom det från någon i bakvagnen.
Obestridligt —■ men samtalandet hade för länge sen ebbat ut.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
