Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Erik Lundberg: Vallfärd till 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Lundberg:
VALLFÄRD TILL 1200-TALET
Att vallfärda till 1200-talet vållar i vårt land ingen svårighet. Du
kan möta detta tidevarv nästan var som helst. Gå in i en av dessa
små landskyrkor, en liten vördnadsvärd sådan, och i hägnet av
dess tjärdrypande spåntak skall du — med en smula tur — finna
en eller annan av riddartidens ädla människogestalter, så avmätta
och förnäma, just ädlingar på det sätt som vi är så förtrogna med
från vår barndoms sagor. Dessa sagor som vandrat genom tiderna
utan att åldras men som en gång skapats såsom skildringar av
riddartidens människor, deras livssyn, deras ideal och, åtminstone
i någon mån, deras problem.
Låt oss välja ut en sådan liten sockenkyrka! Det finns åtskilliga
som skulle kunna lämpa sig för vårt syfte men få som kan tävla
med Sjösås. Vi börjar alltså vår vallfärd i den skogrika trakt av
Småland, där Sjösås gamla kyrka ligger gömd.
Där inne i kyrkorummet lever det förgångna så som vi är vana
att möta det i gudstjänstens hägn. Målningen blommar på
1700-talets vis inom vitkalkade murar. Inredningen berättar om
sockenbornas protestantiska söndag. Men där framme vid altaret tonar
riddartidens högtidligt främmande och dock så välbekanta epos
fram: den korsfäste möter döden i ädel höghet, knappast
förrådande att han lider; Maria och Johannes sörjer outsägligt, men
utan att för en sekund glömma bort hur en ädling har alla blickar
riktade mot sig. Intet plötsligt sammanbrott, ingen obevakad
åtbörd, aldrig någon insyn bakom kulisserna.
I några små reliefer som hört till krucifixusgruppen skildras
Olov den heliges legend. Hur ädelt konungslig ter sig inte kung Olov,
där han gör bot genom att bränna spånor i handen. Hur höviskt
beter sig inte de båda bröderna som skär tungan ur munnen på
en präst.
Sannerligen, detta är ett levnadsideal framställt i bild. Ett
gentle-mannaideal, gällande för dem, som lever på samhällets höjder, för
de få, som innehar privilegierna. Man kan inte ta fel på dessa
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
