Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Erik Lundberg: Vallfärd till 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Lundberg
ädlingars ambition att vara ett föredöme för mängden. Varje
handling, ja, varje rörelse eller åtbörd måste te sig ideell; den förnäme
skall ge ett upphöjt exempel på behärskning, värdighet,
sinnesjämvikt, rättvisa och oväld. Helst bör han också ge ett
inspirerande föredöme, som kan samla och rycka med i entusiasmen för
stordåd.
Kommande århundraden, trettonhundratalet och senmedeltiden,
skall obarmhärtigt blotta riddaridealets fel och brister, dess
oförmåga av utveckling, dess hejdlösa sociala orättfärdighet. Men vad
vi här skådar är skildringen av detta ideal sådant det tedde sig då
det ännu gällde, eggande och entusiasmerande.
Väl var detta höviska ideal där ute på kontinenten inte en
1200-talets skapelse utan snarare tiohundratalets. Men i bildkonsten blev
det 1200-talet förbehållet att ge dess fulltoniga uttryck —tänk blott
på skulpturerna på katedralerna i Reims och Chartres eller vid
Notre Dame i Paris!
Egentligen är det bra märkvärdigt, att vi här i Sverige — under
medeltiden och ännu långt senare egentligen ett bondeland — kan
finna så fullödiga uttryck för det höviska idealet, eller kanske
rättare, att vi kan finna sådana uttryck i mängd och överallt, även i
vad som ter sig som avlägsna bygder. Detta ideal måste ha blivit
förstått och uppskattat hos oss på ett förvånande sätt! Ty vare sig
vi väljer bland Gotlands sällsamt rika skatter eller vänder oss till
Norrland, till Mälardalen, Götalandskapen eller Skåne, så klingar
den höviska 1200-talstonen lika ofta emot oss i sin tunna
melodiska klang — och detta alls ej sällan i hög konstnärlig kvalitet.
Blott några mil från Sjösås ligger Dädesjö lilla ödekyrka, vars
långhus är fyllt av målningar, med rätta ryktbara långt utanför landets
gränser.
Vi kan kanske allra bäst inne i Dädesjö dunkla kyrkorum låta
tanken glida ut över landet. Vad var det som lät riddartidens ideal
slå an på detta sätt? Som kom smålänningen likaväl som den rike,
driftige storbonden på Gotland eller den framgångsrike
visbyborgaren att tjusas därav?
Var det glansen, det bländande, eller var det själva livssynen?
Drar vi från Smålands skogar vidare kan vi välja Skånes vackra
valvbyggen i Dalby, i Åhus eller Ystad. Men kanske bör vi hellre
styra kosan norrut på vår vallfärd i 1200-talet. Vi kan göra halt vid
Linköpings domkyrka eller i Vreta Kloster. Men domkyrkan skulle
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
