Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Erik Lundberg: Vallfärd till 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallfärd till 1200-talet
Ladulås’ Alsnö hus var väl blott och bart en salsbyggnad, en
ståtlig men obekväm paradskapelse, som givetvis krävde bostadshus
av helt annan art till komplettering.
All sannolikhet talar för att den byggnadstyp, som vi plägar
benämna »morastuga», är en 1200-talets skapelse, ja, att morastugan
rent av är att beteckna som den verkligt stora nyhet på
bostadsområdet, vilken förmått göra hemlivet trivsamt på tidigare oanat
sätt. Nyheten ligger dels däruti att nu inrymmer man i ett och
samma bostadshus både dagligstuga, kammare och
förstuga-vindfång och detta på ett fast, typbestämt sätt; dels däri att den öppna
härden, respektive rökugnen nu ersättes med en öppen spisel,
försedd med rökfång och murad skorsten.
Med den nya spiseln var vägen röjd för en mera förfinad textil
utsmyckning av bostaden och därmed för ett hemliv, som kunde
anstå de höviskt uppfostrade människor, vi möter i århundradets
skulptur och måleri.
Morastugan, som i vår egen tid ännu helt nyligen var torpets och
backstugusittarens bostadsstandard, skulle alltså — i stora och
omsorgsfullt byggda representanter — kunna betraktas såsom
1200-talets kanske mest bestående materiella kulturskapelse, vår
motsvarighet till kontinentens inventiösa tvårumshus.
Det blir då till slut i timmerbyggnadskonsten vi har att söka det
arbetsfält, vari tillräckligt många företag kunnat erbjuda sig för
vidmakthållandet av en fast teknisk standard och en verklig
traditionsbildning. Men vi har mycket lite i behåll av sådan
byggnadskonst.
Tiggarmunkarnas tegelbyggeri däremot har kommit att
varaktigt infoga en ny byggnadstradition hos oss, en tradition som väl ej
genast varit mäktig en arkitektonisk nyrdaning, men dock en
hantverksmässig sådan. Med gråstensmurning av hävdvunnen
högklassig art, ställd i kontrast mot röda tegelväggar, vit puts och
svarttjärade spåntak har man fått vårt lövängslandskap att lysa med en
ny slags kontrastrik skönhet. Både landskyrkan och herresätet samt
inte minst staden har därvid tävlat. Kanske kan vi till slut kalla
också detta ett om ock blygsamt inslag av den glada
franciskaner-andan från 1200-talet.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
