Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Margit Palmær: Mot våld och godtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margit Palmaer:
MOT VÄLD OCH GODTYCKE
Söndagsmorgon i september. Den uråldriga, fruktbara
Närkesslätten ligger liksom helgen till ära insvept i de svenska färgerna,
himmelskupans blå, landskapets gula. Men medan det blå är
entydigt, orörligt soin evigheten spelar det gula i tusen nyanser, från
sädesskylarnas mörknade brons till björkarnas ljusa
förlovnings-ringsguld. De gamle målade himmelsdrottningens blå mantel mot
guldgrund, den som för penseln i det svenska höstlandskapet
målar i guld mot safirblått. Men resultatet blir detsamma: en
förnimmelse av de »enkla ting som är av evighet».
Denna förnimmelse lever alltjämt kvar, när resans mål är nått:
biblioteksflygeln på den gamla närkesherrgården Esplunda. Och
än starkare blir den, när den äppelsyrliga höstluften utbytts mot
bibliotekets foliantdoft och den eftertraktade handskriften äntligen
letats fram bland hyllornas vördnadsvärda pergamentsband. Det
är »Codex Esplunda», en av de fem alltjämt existerande medeltida
uppteckningarna av Upplandslagen.
Naturligtvis kunde man ha studerat den i en handskrift på
Kungliga biblioteket i Stockholm eller Universitetsbiblioteket i Uppsala.
Men det hade ändå inte varit detsamma som att sitta här, i denna
anrika herrgårdsomgivning, och försiktigt vända de sammetslena
pergamentsbladen och söka tyda det sirliga präntets kärva
1300-talssvenska.
Hur kom handskriften hit? Vilka är dess tidigare öden? Man
vet endast att den 1872 överfördes till det Mörnerska Esplunda
från Gyllenstiernornas Björksund i Sörmland, och att Carl Johan
Schlyter, då han utförde sitt storverk, publicerandet av de gamla
landskapslagarna, ej kände till den. Men ett par med fin stil
nedkastade namn kanske ger några upplysningar? På bakpärmens
insida står: Possessor Christopher Georgij. Om honom anser man
sig veta att han var präst och hörde till dem, som opponerade mot
Johan III:s papistiska tendenser. Kanske har hans blick en gång
dröjt vid Kyrkobalkens första flock:
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
