Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Harald Wideen: En fattig munk från Skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fattig munk från Skara
tvingande hot — avsvärjer sig de jordiska ägodelar, de ändå
förfogade över, står i viss samklang med denna märkliga
ordensstiftelses höga visa: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad
du äger och giv åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himmelen.»
Det svenska biskopsdöme, där vår lidelsefulle fattigmunk skar
sina givande lärospån, var i gammal tid en rikets gränsmark åt
väster alldeles så som Finland länge varit det åt öster. Särskilt
stiftets västgötadel fick ta emot törnarna, när den brännande och
skövlande juten var på krigsstigen. Helst ville han upp till Skara
för att ge katedralen en näsbränna, ty sådant gjorde västgötarna
betänksamma. 1277 hade det gått förträffligt, och om betydande
drabbningar uppe i huvudbygden under samma sekel talar namnen
Älgarås, Lena, Hova och Ettak.
Ett oroselement av särskilt slag tycks de påvliga
skatteuppbörds-männen ha varit. När de passerade skogstrakterna med sina
peters-penning-påsar, råkade de lätt i rövarhänder, och det berättas om
farliga strider och om nattliga ritter så påskyndade att hästarna
stupat, innan de främmande kollektorerna uppnått Lödöse, stiftets
uthamn i väster, och där gått till sjöss. Allmänhetens inställning
till skatteindrivare har v£l aldrig präglats av någon onödig
hjärtlighet. Allra minst kan så ha varit fallet i en tid, då Västgötalagen
medgav rabatt på mansboten vid dråp av utlänning.
Det behövdes minsann, att man som fattigmunken hade »armar
och ben av järn», och när han bekänner: »Lasse Canonicus slog
jag», må vi komma ihåg, att tidens skarapräster nog för den delen
också kunde slå igen. När den kanik från Reims, som uppbar den
s. k. Lyon-tionden i Sverige, år 1271 kom till Skara, måste han
bannlysa några präster, som absolut vägrade ge påven vad påven
tillhörde, och när borgarna i staden fick höra talas om
bannlysningen, grep de till svärden mot den främmande kaniken och hans
medhjälpare, som måste fly för sina liv. Anstiftarna av bråket
skulle nu instämmas för den heliga stolen, men de lät inte skrämma
sig i första taget. I samförstånd beredde sig stadens präster och
borgare tillträde till det »sacrarium» i domkyrkan, där
tiondemedlen förvarades och lade beslag på 700 mark silver. Senare befaller
påven sin kanik att själv uppsöka ett säkert ställe och rikta en
maning till skaraborna att återbära sitt rov. Om de tredskades,
skulle de bannlysas, och i nödfall skulle hela Skara beläggas med
interdikt!
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
