Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvhundratalet - Nils Linnman: Med husbåt på 1200-talsled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Linnman
vila ut i hårt väder och där man kunde ligga och invänta gynnsam
vind. Men i stort gäller samma principer för farledens sträckning
ännu i våra dagar. Följaktligen seglar vi praktiskt taget genom
samma sund och förbi samma grynnor — nu skär och öar — som
tolvhundratalets och säkerligen ännu äldre tiders sjöfarande gjorde. Vi
använder oss också inte sällan av samma märken: höga uddar,
kobbar med säregen form och enslinjer mellan sådana.
De höga uddarna har som sjömärken en stolt, tusenårig
tradition. Ofta bär de namn som slutar på -böte, och då har de i
gammal tid använts som vårdkasplats och som utkiksplats i tider av
örlig. I våra dagar äger de liknande funktioner; på klippan står
en agafyr, som klipper nätterna igenom, och på dess krön kan
man sikta ett torn för luft- eller kustbevakning. I
tolvhundratalsbe-skrivningen finns sådana markanta naturprofiler i skärgårdens
ansikte angivna. Den vresiga udden vid Bråvikens mynning hör hit,
liksom den säregna kobben Vinterklasen vid infarten till
Oxelösund. Den tjänar än i dag som inseglingsmärke, och denna stolta
tradition framhävs ytterligare av att fartygen vid Vinterklasen
mottar eller avlämnar lots.
Innan vi går vidare, måste vi presentera den farledsbeskrivning,
som var den röda tråden under vår resa. Det är en i Soro kloster i
Danmark omkring år 1300 utförd avskrift på latin av en då ej
alldeles färsk »seglingsbeskrivning» (nu i det danska riksarkivet),
som detaljerat anger farledens sträckning, genom uppräkning av
namn på orter, öar, sund och fjärdar och ibland
avståndsangivelser, med andra ord ett slags läskarta. Den uttryckte i ord vad man
i medelhavsländerna vid samma tid uttryckte med tecken på
verkliga kartor, en nymodighet, som snart utvecklades till praktfulla
»sjökort» med rik utsmyckning, de stora redarnas stolthet. Men här
i Norden fick vi länge nöja oss med blygsammare och kärvare
dokument.
Beskrivningen börjar vid Utlängan i Blekinge och leder genom
Kalmarsund, Smålands och Östergötlands skärgårdar, därefter
genom Sävösund, förbi Dalarö och genom Skurusundet, med
alternativa farleder (bl. a. via Stockholm), samt vidare till Arholma och
därifrån över Ålands hav till Lemböte, Hangö, Porkkala,
Odens-holm och slutar i Reval. Estland var då en dansk provins och
resrutten följde svenska kusten. Man seglade inte i onödan över öppna
havet ty detta var förenat med allt för stora risker.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
