Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Skolan och landskapet. Tal i Karolinska läroverket i Örebro den 26 maj 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Attorps
framför allt efter sina invånares duglighet, sådan författaren ser
den. »Skomakarna i Kumla», heter det, »har inte haft någon
Karl-Erik Forsslund eller Gustaf Ankarcrona som glorifierat dem, men
de har byggt ett stycke av det nya Sverige; i det arbetet är
dalkarlarnas insats ringa.» Västmanlänningarna får höra att de inte
har långt till goda föredömen, när det gäller att anpassa sig till
nya ekonomiska konjunkturer (detta skrevs 1930). Den berömda
värmländska herrgårdskulturen är nu mest ett minne, men i Närke
är storgårdarna i anmärkningsvärd utsträckning kvar i
herremanshand, och över hela slätten möter man en präktig vårdad
bondebygd.
Tar man ett steg tillbaka i tiden från Molin och öppnar första
bandet av Claes Lagergrens Minnen, är man inne i det saftiga
gam-mal-Närke, bonde-Närke och lantjunkar-Närke. Här predikar
pastor Norrman söndag efter söndag: han får tala om himmelriket
hur länge han vill med sin ohörbara stämma, men han blir aldrig
betrodd att från predikstolen läsa upp inkomna tillkännagivanden
om vilka får, svin och hästar som är till salu. Där skriver
kronofogden Kummelin till konungen om den planerade sjösänkningen:
»Ers Allernådigste Kungliga Majestät, lyssna ej till det allmänna
skränet: Vattenavtappning, vattenavtappning, vattenavtappning!»
Där kommer hela landskapet i procession: Flick-Johan,
Meijer-hielm och fröken Bruun, Hans Henrick von Essen och
hovslagaren som slog åder på sin oxe när han var sugen på blodmat,
trotjänarinnor och backstugusittare, baroner och luffare och borgare
i Örebro. Låt oss glädjas åt humöret men inte förgylla verkligheten,
inte ens på en högtidsdag som denna. Också här fanns misär.
Också härifrån utvandrades det. Också här hade väl den svenska
brukskulturen sin källarvåning.
Tar vi ännu ett steg tillbaka möter vi uppsalaprofessorn
Törneros, som kommer åkande i skjutskärra från Sörmlandshållet en
dag då det sommarfeta Närke ångar av hö och jord.
»Närkingarna», skrev han, »äro ett något bakslugt släkte, som tänker mer än
det säger, och gör vad det tänker, förrän man vet ord av. En solid
beräkning leder deras steg; med den konsolidera de sin privata
ställning, och kunna även sträcka den ett stycke längre. De veta
bättre än andra bönder, huru det står till i den allmänna världen,
och man får av dem höra reflektioner grundade på ett eget sunt
förstånd som slå spiken bättre på huvudet än all abstrakt teori.»
Ja sedan är det bara ett steg kvar, och det tycks inte längre än
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
