Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Skolan och landskapet. Tal i Karolinska läroverket i Örebro den 26 maj 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolan och landskapet
och natt ljöd de avlägsna brukssmedjornas dunk. Med allt detta och
med sin fruktrika trädgård, sina vikar och öar, sina skogiga åsar
och vildmarken strax utanför grindarna var gården på den tiden
ett inåtvänt rike långt borta från den oro, som bodde vid de stora
farvägarna.»
Dessa Heidenstamska minnen från Olshammar är bestrålade av
frid. Om det praktiska, tekniska, kommersiella visste han
naturligtvis ingenting. Han stod med ryggen mot vardagen. Mycket mer
av levande bergslag möter man då i Hjalmar Bergmans romaner.
Hans program var visserligen fantasikonstens omdiktning, han
hade sin egen bergslag. Men genom sin far kände han till
affärssidan, penningsidan, företagarsidan. Som pojke var han med om
hur dåsigheten efter julhelgen sveptes bort av slädkaravanerna
som kom rutschande in mot Hindersmässan. Han såg hur
brukspatronerna, »dessa högmögna, i vidunderliga pälsar inbyltade
herrar drogo in genom tullarna vid bjällrors rika klang och de ståtliga
kuskarnas skrvtklatschar».
Och så är det slätten, Närkes kärnland.
Finns det ett Närkes-lvnne? Begreppet folklynne står inte högt i
kurs i våra dagar; det har spekulerats för vilt i det. Mycken teori
tycks tala emot det, mycken erfarenhet tycks tala för det.
Håller man sig till sådant som går att ta på, får det väl sägas att
driftigheten, redan och det praktiska förståndet är vad närkingar
framför allt gjort sig kända för. En gång under mitt första år på
Sörmland-Närkes nation i Uppsala satt jag och lyssnade till en
mycket äldre landsman, också han närking. Han talade till mig
om sörmlänningar och närkingar. Han tillhöll mig att för ingen
del underskatta sörmlänningarna. De var ett utmärkt folk, på sitt
sätt, sade han, och mycket användbara på nationen. Man kunde
ha dem till fanbärare, och klubbmästare, och talare på
hembygdsfester, ja det fanns sörmlänningar som hade avancerat till förste
kuratorer. Men skattmästare, det var det otänkbart att de kunde
bli. Det var liksom en överenskommelse mellan Sörmland-Närkes
nation och den svenska bankvärlden att skattmästarsysslan alltid
skulle beklädas av en närking. Då gick nationens papper i
bankerna. Då sov direktörerna och kassörerna lugnt om natten.
Det är karakteristiskt att den egentligen enda moderna
reseskildring som har ägnat oss något varmare intresse är Adrian
Molins »Landskapskynnen». Där bedöms de svenska provinserna
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
