Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vattnen i fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älvarna tystnar, att björkskogen vid stränderna dör eller sjuknar
in, att laxen och andra vandringsfiskar försvinner och att hela
älvens glitter och vattenspel slocknar i selens dåsiga lojhet; Sigurd
Curman, förre riksantikvarien, brukar säga att i en reglerad älv
har vattnets unga tjurar kastrerats till slöa oxar. Men vilken
verkan kommer den ökade erosionen strax nedanför kraftverken och
den enormt stegrade avsättningen av siam och grus i selens nedre,
stilla delar att få? Vad kan över huvud taget rubbningen av
grundvattenstånd och avrinning komma åstad? Det vet vi inte. Men
erfarenheter från andra områden, där vi kastat naturens balans över
ända, lovar inget gott.
Den väldigaste omstöpningen av landskapet innebär ändå
sjöregleringarna, som fordras för att säkra jämn vattenföring till
kraftverken. Andra ingrepp i naturen läks så småningom, och en
ny jämvikt växer fram. Uppodlingen av urskogarna förde med
tiden till allmogelandskapets stora harmoni, sjösänkningar kan i
bästa fall skapa fågelsjöar av tomma vattenytor, till och med
stenbrotten slutar att gapa som nakna sår när vittringen hinner verka
och växttäcket sluter sig. Men det sår i landskapet en reglerad sjö
bildar är oläkligt som en kräftfistel, så snart sjön inte bara är
dygnsreglerad. Då regleringen kontrollerar vattentillgången under
olika årstider, och det är det vanliga, förstorar och förrycker de
våldsamma höjningarna och sänkningarna av sjöytan rytmen i det
naturliga skeendet: lågvattnen fördjupas och högvattnen stegras,
oftast förskjuts de också i tiden, och sjön kan inte återgå till någon
form av normalt liv.
I södra Sverige brukar ett lågvatten inträffa på sommaren. En
reglerad sjö kantas då av en död, vidrig bård med slemmiga block
och stinkande dy, som i grunda bäcken kan bli hundra meter bred
eller mer. I regel finns inte heller någon ridå av barmhärtig grönska
som kan dölja eländet. De konstgjorda översvämningarna under
vårfloden, som delvis är samtidiga med isgången, brukar ta död
på allundarna, och nya kan inte växa upp längre från sjön, där
marken är för torr sommartid. Skönheten flyr för tekniken, här
som annorstädes, och inga byggnadsverk med stor och robust
resning ger en sorts ersättning. Då tillrinningen här är ganska jämn
året om, behöver visserligen svängningarna i vattenståndet inte
bli så häftiga: amplituden mellan de konstlade hög- och lågvattnen
är vanligen inte större än någon eller några meter. Men det räcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
