- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1951. Tolvhundratalet /
238

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vattnen i fara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lapparnas motorbåtar flyter fram över deras gamla sommarvisten, där
dränkta björkskogar står under vattnet som en spökvärld av
svarta trädskelett och halvt utplånade strandkonturer. Och de
sil-verskimrande videsnåren, som följde stranden åt och mjukt ledde
över till terrängen där ovanför, är borta liksom sandbukternas lena
kurvor och de färggranna mossdynorna vid bäckmynningarna.
Nu stöter vattnet brutalt mot fjällhed eller trasiga, tvärt avskurna
skogskanter. Ändringarna i sjöns utseende betyder dock mindre
än revolutionen i dess biologi. Strax efter en sjöhöjning kan fiskar
och andra vattendjur öka i antal: de dränkta strandmarkerna ger
till en tid näring i överflöd. Men det förrådet är snart förbrukat
eller bortruttnat, och sedan kommer svälten. Då vattnet sänks
vintertid, fryser den barlagda sjöbottnen till, och nästan alla
vattenväxter dör ut. De som överlever eller växer på större djup dränks
under de uppdämda vattenmassorna på sommaren: ingen av
våra högre sötvattensväxter kan leva på ett djup av 10—20 meter.
Efter några år är hela vegetationen i sjön förintad. Och därmed har
dödsdomen fällts också över dess djurvärld, som direkt eller
indirekt lever av växtligheten. Fjällsjöarna ovanför de stora
regleringsdammarna måste mänskligt att döma snart bli nästan lika
livlösa som smältvattenssjöarna på Grönlands inlandsis.

Kraftförsörjningen kräver tunga offer: landskapet blir vanställt,
och djur- och växtvärlden armas ut. Att för den skull sätta i fråga
att vattenfallen inte skulle byggas ut vore ju vettlöst. Men man kan
rimligen begära att vinst och förlust på förhand vägs mot
varandra, fastän förlusterna mestadels inte kan räknas i pengar, och
att förstörelsen av naturvärden inte får bli svårare än nödvändigt.
Strändernas värde för folkhälsan och trivseln i landet börjar vi få
klart för oss. Men samtidigt som man avser att skydda stranden mot
för hård exploatering, om så fordras genom hårdhänta ingrepp i
äganderätten, får insjöstränderna opåtalt fördärvas genom
sjöregleringar som knappast alltid är försvarliga. Vattendragens och
sjösystemens öde avgörs i instanser, där de tekniska synpunkterna
nästan ensamma får bestämma och snart sagt varje företag anses
berättigat bara det bär sig ekonomiskt. Men detta sätt att se är enögt.
En sjö är inte enbart ett vattenmagasin, den är också en lekplats för
fiskar och människor och landskapets speglande öga; ett
vattenfall eller en strid älv är inte enbart så eller så många tusental
outnyttjade hästkrafter, utan också en artär där landskapets liv pulsegrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1951/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free