Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vattnen i fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fråga en sportfiskare, en pojke i sin kanot eller ungarna vid
badstranden, om vattnet inte också har ett annat värde än det som
kan mätas i hästkrafter eller pengar. Men de har ingen talan när
det bestäms om vi skall offra ytterligare ett stycke av den svenska
natur som tillhör oss alla. Vi har gripits av en sorts vidskeplig
förlamning inför teknikens allmakt, tekniken har blivit en
övermänsklig Molok vars krav ovillkorligen måste fyllas antingen de
är förnuftiga eller inte. Frågar man varför, får man till svar en fras
om standardhöjning. Betyder det då ingenting för en hög
levnadsstandard, som väl också bör innebära ett visst mått av trivsel, hur
det land ser ut där vi lever? Eller är hög levnadsstandard bara
många bilar att fara genom ett söndertrasat landskap i och långa
semestrar i omgivningar utan skönhet och behag?
Vår kraftför sörj ning skulle inte löpa någon som helst risk om man
läte bli de byggen och sjöregleringar som skulle ha den värsta
naturförstöringen till följd. De bästa vattenmagasinen är ju, också ur
enbart teknisk synpunkt, de djupa sjöar med branta, obebyggda
stränder, där landskapet slipper lindrigast ifrån den förfulning
som vattenståndsväxlingarna har i släptåg. Svåraste
skadeverkningarna har däremot regleringen av sådana sjöar med obetydligt
djup, långgrunda stränder och uppodlade och bebyggda
omgivningar, vilkas ringa kapacitet ger dem minst värde som
vattenmagasin. Att driva igenom att en dylik sjö skall regleras, fast det ofta
är detsamma som att vanställa en hel bygd, tycks för det praktiska
livets män ibland mest vara en prestigefråga eller ett utslag av
teknokratisk maktfullkomlighet. Nödvändigheten måste man böja
sig för, men inte för motiv av det slaget; och så länge vi har tillgång
till andra vattenmagasin, borde inte sjöar som Siljan eller Bolmen
få spolieras, även om vattenkraften blir lite dyrare ifall de spårs.
Ånn och Tännforsen är exempel på ett vattensystem som bör
lämnas i fred av delvis andra skäl. Tännforsen är det sista
lätttillgängliga, något så när stora vattenfall där vårt folk alltjämt kan
få se vårt mest dramatiska naturskådespel utvecklas i ohämmad
frihet. Detta är kanske också värt något. Man kan fråga
amerikanerna, som ju anses vara materialister till skillnad från oss
svenskar, vad de skulle säga om att fullständigt bygga ut Niagara.
De skulle betrakta det som ett helgerån. Och ändå gäller det där
bortåt fyra miljoner hästkrafter mot Tännforsens ynka fyra tusen.
Två mil söderut ligger Ånnsjön, varifrån det vatten delvis kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
