Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Vattnen i fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som störtar utför Tännforsen. Den är på flera sätt en av
Norrlands märkligaste sjöar, bland annat tack vare den egenartade
växtligheten i det grunda sjöbäckenet och det rika fågellivet vid
stränderna och på myrmarkerna omkring; särskilt på halvön Halsen
finns mossekomplex som inte har någon verklig motsvarighet i hela
inre Norrland. Men framför allt utgör Ånnsjön, där den ligger vid
foten av Snasahögarna och Bunnerfjällen, en väsentlig del av det
enda svenska högfjällslandskap som är inom räckhåll för var och
en. Det är först och sist av det skälet man ovillkorligen vill se den
bevarad i intakt skick.
Tännforsen är knappast hotad till sin existens nu, när
Vattenfallsstyrelsen köpt in den i det uttryckligt deklarerade syftet att
bibehålla den som naturminnesmärke. Också Ånn har ju ansetts
så märklig, att den inte får regleras utan kunglig majestäts
särskilda tillstånd. Detta är dock knappast en fullgod garanti för dess
framtid. Om man till exempel skulle valla in myrmarkerna väster
om sjön och sätta dem under vatten, vore Ånn ohjälpligt fördärvad,
fastän ingen reglering i vanlig bemärkelse hade kommit till stånd.
Ifall Ånn skall bevaras, måste inte bara själva sjön, utan hela
trakten omkring lämnas i fred.
De sjöar och vattendrag man sålunda ville få undantagna från
utbyggnad och reglering är inte orimligt många; oftast gör deras
beskaffenhet dessutom att de bara har ganska obetydligt ekonomiskt
och tekniskt värde. Om man i de fallen för naturens talan gent
emot de ensidiga industriintressena, behöver man därför inte vara
någon kulturfientlig fanatiker. Den industriella utvecklingen skulle
ingen vilja bromsa, även om det vore möjligt, vilket det icke är.
Men den får inte bli självändamål. I fråga om utnyttjandet av
vattenkraften som i fråga om allt annat måste vi minnas att tekniken
inte är till för sin egen skull, utan för människornas; kräver
tekniken sådana uppoffringar av det svenska landskapets skönhet och
det svenska folkets trivsel, att de praktiska vinningarna inte ger
full ersättning, så får tekniken för en gångs skull ge vika.
Människorna skall vara herrar över maskinerna, även kraftverkens
turbiner, inte tvärtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
