Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fy ris
ning. Vad som kan berättas om ett vattendrag och dess liv gäller
därför i mycket om alla.
Det rinnande vattnets karaktär präglas av sitt närområdes
natur-givna egenskaper, liksom det också påverkar och påverkas av all
mänsklig sysselsättning längs sitt lopp. Det är ett fint instrument,
som känsligt registrerar alla de förändringar landskapet undergår
— också de som står under mänsklig kontroll. Ån är sålunda inte
bara en mätare på nederbördens riklighet, form och periodicitet,
den danas också av berggrundens sammansättning, av de lösa
jordlagrens konsistens, av växtligheten inom området och av
mycket annat. Dess vattenflöde regleras inte bara av kraftverkens
dämningar — en kalhuggen skog, åkrar som plöjs på fel led i
sluttningarna, förändringar i växtföljd och gröda, allt skapar oro
i vattnets naturliga puls.
Fyris är ingen särskilt stor å. Dess nederbördsområde — det
område som avvattnas av ån — är knappa 2 000 kvadratkilometer, och
avståndet från mynningen vid Flottsund i Ekoln till Vendelåns
källor ovanför Esarby i Tegelsmora är 45 kilometer fågelvägen.
Följer vi åns vindlingar mäter den nära 80 kilometer från de mest
avlägsna källorna till utloppet i Mälaren.
Terrängen kring Fyris och dess bifloder är mycket flack, endast
små partier av flodområdets periferi är högre än 50 meter över
havet, och nivåskillnader över 25 meter är sällsynta. Detta gör att
vattendelaren stundom är rätt obestämt markerad, särskilt på de
stora mossarna i områdets nordvästra och norra del.
Geologen, botanisten och berättaren färdades häruppe en
regn-diger julidag. Man hade startat i Dannemora, gjort en hastig
sight-seeing kring Österby bruk och gruvorna i Dannemora och sedan
följt ån förbi sankområdet mellan Gruvsjön och Filmsjön upp mot
källorna. Vägen som löpte fram på Vattholmaåsens nordligaste
utlöpare, blev allt smalare och bebyggelsen glesare. Lucern och
vicker i blomning prydde vallarna som gläntade i skogen.
Backarna stod svepta i ett flor av blommande brudbröd och
smultronen lyste röda vid dikesrenen.
Molnen gick lågt över myrens flacka horisont dit geologen ledde
oss med målmedvetna steg:
Myrkomplexet kring vattendelaren i norr kallas Flororna. Det
består mestadels av kärrmarker med starrarter, pors, vattenklöver
och grupper av bladvass. Myrområdet rymmer också åtminstone
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
