Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyris
en högmosse nordost om Vikarsjön, som dock ej tillhör Fyrisåns
vattenområde.
Mot kanterna växer det lite älskog och alarna står nästan på
stylt-rötter. Starrmyren betas och fårstigarna är djupt nedtrampade i
myrytan. Man tar också vara på det sträva myrhöet till vinterfoder:
det finns hässjevirke här och var.
Den här myren har inte alltid sett ut som nu. Man trampar
understundom på nära 30 centimeter grova, nedmultnade stubbar
i den höga trådstarren. Vid sjökanten har liknande tallstubbar
preparerats ut av vågorna så att man ser både dem och deras
rotsystem. Dessa stubbar bär vittne om ett forntida lågt vattenstånd i
Vikarsjön.
Flororna markerar genom sin raka, obrutna horisont, att
området är flackt. Man ser knappast andra höjder än den lilla rullstensås
som löper söderut från sjön. Inom detta flackområde finner man
ett ganska stort antal smååar sticka i väg mot söder. De samlar sig
så småningom i den vidsträckta men grunda Gruvsjön.
Nu är det tveksamt vilken av de båda huvudarmarna,
Vatt-holmaån — den vars upprinnelse vi nyss besökte — eller Vendelån
som skall betraktas som Fyrisåns källflöde. Vattholmaån synes ha
traditionen för sig och kallas också på generalstabskartan för
Fyriså, medan Vendelån har den största vattenmängden, varför
hydrografer av facket benämner den armen Fyrisån. Landskapet
längs de båda armarna är ganska likartat konstaterade geologen:
Det område Fyris genomrinner domineras inom övre delen av
loppet av moränen, landisens viktigaste avlagring. Vid Vendelsjön
och Vattholma sker ett ganska markant omslag. Ovanför denna
trakt har vi visserligen leror här och var i moränsänkorna både
kring åarna och uppe i bergen, men de samlar sig aldrig till någon
större yta av betydenhet. Där nedanför öppnar sig nu bygden,
slätterna täcks av leror, eller kanske någon gång svämleror.
Vi gick på förmiddagen strax söder om Vikarsjön på en flack
sandås, en avlagring av landisens smältvattensälvar. Det var slutet
på en större ås, Vattholmaåsen, som grenar ut från Uppsalaåsen
ungefär vid Björklingeåns inflöde i Fyrisån och följer tätt intill en
stor del av Fyrisåns lopp. Rullstensåsarna var förr färdleder där
vägar och stigar löpte på krönen. Nu har man en annan syn på
dem. Förr flyttades samfärdseln till åsarna, nu flyttas åsarna till
samfärdsellederna. Med andra ord: man gör vad man kan för att
gräva sönder åsarna och göra väggrus av dem.
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
