Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En äldre motsvarighet, som likaledes spelat en central roll i
bygdens historia, är namnen på -tuna, söm inte bara varit
administrativa och fiskala huvudorter utan även och kanske framförallt
religiösa och judiciella — de har varit samlingsorter för den
blotande menigheten. Här har bönderna sökt och fått sin rätt. Om
ordets egentliga innebörd vet vi intet säkert — den ursprungliga
betydelsen har varit inhägnad, tun. Av de fem -tunanamnen
utefter Fyrisån: Tuna i Vendel och i Tensta, Ärentuna, Ultuna och
Nåntuna, vittnar åtminstone Ultuna klart om hednisk gudadyrkan.
Näst namnen på -by i vanlighet kommer namnen på -sta. De är
till stor del samtidiga, men delvis också säkerligen något äldre.
De är svårare att tolka, men förlederna är gärna personnamn, som
Grim i Grimsta, Sigvald i Sävesta, Ugge i Uggelsta, Svie (samma
förled som i Svithjud) i Sviesta — andra trotsar alla
tolkningsförsök. De ligger ofta liksom -bybebyggelserna tätt utefter ån och vid
lerslätterna. Namnen på -by och -sta representerar
folkvandringstidens och vikingatidens uppländska bondedemokrati.
Namnen på -inge är sällsyntare — i Uppland ligger de gärna
något tillbakadragna från lerslätterna upp emot skogsbygderna,
ehuru de utan tvivel i stort sett representerar ett lika gammalt och
troligen delvis något äldre skede än -sta- och -bynamnen. De
innehåller en beteckning för inbyggarna, betyder alltså det samma som
namnen på -karlaby och -byggeby. Själva grundordet tycks nästan
alltid vara en terrängbeteckning. Hämringe är hammarbornas by,
Björklinge, deras by som bor vid björkskogen eller Björkån,
Burunge, deras by, som bor vid ’boren’ — stället där man måste bära
båtarna. Till det tidiga skede, som -ingenamnen representerar, hör
också flera av de enkla namnen av typen Åkra, Forsa, Vreta,
Gryta, de flesta naturbeskrivande och lätta att genomskåda liksom
-bynamnen, andra innehåller urgamla, för länge sedan utdöda
ord, som Lena, vilket snarast kan översättas med backen,
sluttningen. Jämte -ingenamnen representerar de säkerligen den äldsta
fasta bebyggelsen utefter ån. Hit kan också mycket väl åtskilliga
av de sammansatta namnen av typen Eklunda, Edshammar höra;
i ett av dessa, Fullerö, det fornsvenska Fuldrethum, ingår troligen,
enligt professor Sahlgren, ett gammalt namn på Fyrisån, den fulla,
den vattenrika. Gödåker innehåller sannolikt ett ord gydja,
prästinna. Namnet på byn vid det berömda gravfältet torde alltså betyda
prästinnans (heliga) åker. Flera namn har också intimt samband
med själva ån: Ulva, det forna Ulvavad, Skottbro, Getsvad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
