Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen först efter det senaste världskrigets slut att ta fart på
allvar, så att numera flertalet skördearbeten mekaniserats.
Traktorer, skördetröskor, slåtterlastare, halmrivarapparater för
ensilering, motordrivna hästhackor och sprutor för bekämpning av ogräs
och skadedjur hör numera till gårdens standardutrustning.
Denna redogörelse för jordbrukets tillstånd på Uppsalaslätten ger
i all sin koncentrerade saklighet en målande beskrivning av det
landskap dagens resenär möter, då han färdas på vägarna kring
Fyrisån. Den ger oss åkrar och ängar, växande gröda och allt
åkerns arbete — den för ögat skönjbara verkligheten — uttryckt i
siffror och jämförelsetal. Bakom dessa siffror döljer sig ett idogt
forskningsarbete och en målmedveten experimentverksamhet som
kan ledas tillbaka till 1700-talets mitt, då en särskild lärostol i
lantbruksvetenskap inrättades i Uppsala och då Ultuna började
framstå som en mönstergård varifrån märkliga nyheter spriddes ut över
Uppsalaslätten.
I dag är Ultuna ett centrum för vetenskaplig forskning och
undervisning på lantbrukets område — ingen som färdas längs
Stockholmsvägen eller utmed Fyrisån förbi Övre Föret kan väl undgå att
lägga märke till att här bedrives en försöksverksamhet i stor skala.
Åkrarna är delade i rutor, där skyltar med namn som Stålvete och
Guldhavre anger, att man här prövar ut nya, härdigare och rikare
utsädessorter som skall säkra folkets försörjning med bröd.
Här är vi tillbaka till Fyrisån som eftertänksamt flyter genom
Ultunas ägor. För tvåtusen år sedan frambar Fyrisåbönderna vid
Ultuna sina offer till Ull, fruktbarhetsguden, och bad om god
årsväxt åt åker och djur. Är det ett bevis på traditionens sega livskraft
eller är det en ren händelse att Sveriges lantbrukshögskola blivit
förlagd till denna plats?
Frågan är naturligtvis av helt retorisk art. För oss som färdats
ett år genom Fyris’ landskap synes den emellertid inte långsökt, ty
sambandet mellan det rinnande vattnet och slättens natur, dess
bebyggelse och minnen, framstår som något oupplösligt, som en
helhet formad av naturgivna förutsättningar och utvecklad genom
århundradens målmedvetna strävan mot en tryggare existens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
