Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta förde med sig en försämring i levnadsvillkoren inom hela
Mälardalen: det blev slut med de landvinningar på det sjunkande
havets bekostnad, som under många hundra år hade förnyat och
utvidgat bygderna. En sådan förnyelse var väl behövlig, ty allt
efter som landet höjde sig ovan räckhåll för vårfloden och det
näringsrika grundvattnet sjönk undan, gav ängen sämre höskördar
och övergick till mager betesmark, där enriset frodades. Markens
försämring, omvittnad i klagomål från hundratals byar i
Mälardalen genom hela vår nyare historia, var egentligen ohjälplig ända
tills konstgödseln kom att stå till buds. Det var jordbrukets
segertåg, dikningen och upplöjningen av de utsugna ängarna, hela den
stora omläggningen från ängsslåtter till foderväxtodling på
åkerjord, som gjorde slut på bekymren och inledde en ny tid av rikt
fruktbringande arbete på den gamla havsbotten, som nu är ett
sädeshav.
På de riksbekanta, sega Upplandslerorna odlas med fördel
höstvete, ärter, rödklöver och höstraps. Även andra växtslag kan lämna
tillfredsställande ekonomiskt utbyte, oaktat nederbörden under
vegetationsperioden är i knappaste laget. Den mindre styva,
mullrika, självdränerande svämleran utgör en ypperlig växtplats för
vårvete, korn, rotfrukter och vårraps. Provodling av sockerbetor
har år 1950 gjorts på ett tiotal gårdar på Upplandsslätten med
mycket gott resultat. Kan således bara arbetskraftsproblemet och
transportförhållandena lösas på ett tillfredsställande sätt bereder
det inga svårigheter att odla sockerbetor i Uppland.
Foderväxtodlingen i Uppland spelar en framträdande roll.
Arealen av slåtter- och betesvallar upptar nära 40 procent av den odlade
åkerjorden. En foderväxt som ökat avsevärt under senare år är
lucernen.
Upplänningarna är duktiga och kunniga jordbrukare, det är en
uppfattning man kommer till, när man studerar de skördar som
nu kan uppvisas. Om man jämför skördarna nu och vid
sekelskiftet är stegringen på dessa 50 år imponerande och i det
avseendet intager Uppland ledarställningen i vårt land. Under denna
tidrymd har höstvetet ökat i avkastning med 113 procent, vårvetet
med 310, höstrågen med 164, matärter med 99, foderärter med
52, korn med 132, havre med 147, vallhö med 32, potatis med 169,
foderbetor med 295 och kålrötter med 392 procent.
Mekaniseringen av jordbruket har gått ytterligt snabbt; började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
