Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abrupta rörelser snokade den omkring tills den hittade något av
värde. Då ilade det lilla krypet tillbaka till sitt bo med rovet
stadigt fasthållet mellan sina små tänder. Förmodligen satte också
musen värde på spisvärmen, för ibland slog den sig ned helt nära
elden och knaprade på en läckerbit. Snart försökte Jim få sin lilla
gnagarvän att äta ur handen. Först var den skygg, men sen
morskade den upp sig och gjorde ett försök. Så blev den modigare och
kom regelbundet och åt ur hans hand. Emellanåt kom Jim på sig
själv med att sitta och språka med musen. Till skillnad från sina
släktingar i städerna var detta en mycket vacker mus, grå och
brun, med en tät päls, och glänsande fräsch som alla vilda djur.
När vädret klarnade upp, vandrade Jim till Undersåker och
därifrån till själva Åre — en stadig dagsmarsch i en het julisol. Och där
slutade hans fjällfärd. Men innan han tog tåget till Stockholm,
besteg han Åreskutans topp. Bättre förstånd hade han inte. Efteråt
kunde han inte minnas annat än en storartad utsikt och en massa
människor. Men utsikten var inte mera storartad än från
Ottfjället, och tanken på så mycket folk på ett enda fjäll gjorde Jim
vettskrämd.
Sista natten tillbragte han i ett vandrarhem nära Åre. Där
träffade han en man från Lund. En liten seg, mycket solbränd, över
sextioårig trädgårdsmästare från Lund, som var ute på en
cykelfärd. Han hade varit ända till Bergen i Norge och var nu på
hemväg. Hans levnadslust och vitalitet var mycket smittande och han
blev mäkta populär på vandrarhemmet.
— Lycka till, sa han till Jim, när denne gjorde uppbrott. Kom
och hälsa på i Lund någon gång.
— Tack, sa Jim, när de tog i hand och sa farväl. Kanske det. Men
jag tror, att jag vill komma tillbaka hit till fjällen än en gång innan
jag lämnar Sverige.
Klockan åtta och fyrtiosex steg han upp på tåget.
Översättning: Calla Anrick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
