Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James Krenov: Fri. Översättning: Calla Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde vandra fram utan att känna sig trampa någon annan på
hälarna, blev allt färre.
I dåligt väder gick han över Välliste och ned för
nordvästsluttningen till Östra Skavhugget, men på vägen dit hamnade han först
i en blöt torvmosse. Våt och olustig till kropp och själ gick han in
på ett kafé vid Köjagården och frågade var det fanns någon
fjällstuga, där han kunde torka sina grejor och rasta för natten.
— Det finns en raststuga på Renfjället inte långt härifrån, sa en
pojke, som undrande tittade på främlingen.
Det var svårt att lämna den inbjudande värmen, men Jim
lyckades göra våld på sig själv och streta på. Han kom fram till en
hydda, som rymde ett enda rejält rum med ett slags vind ovanpå.
I rummet fanns ingenting utom bord, bänkar och en spis. När han
fått fart på elden och hans kläder började bli torra, kände han sig
bättre till mods. Utanför ökade regnet och vinden tog i till full
storm. Det ven kring knutarna, det skramlade i takets korrugerade
plåt, det tjöt i fönsterspringorna. Det var inte en natt att vara ute i.
I ett hörn på vinden fanns en bår, en kälkliknande historia för
vinterbruk, när skidlöparna vimlade här i fjällen — med de
sedvanliga olycksfallen som följd. Jim bar ner båren och lade den
mellan två bänkar nära spisen. Tillsammans med en sovsäck
blev den inte så oäven som bädd.
Ovädret varade i två dagar. Jim tog det fdosofiskt, sysslade med
studier och gjorde helt korta turer uppåt fjället, när det då och då
klarnade upp en smula. Vid ett sådant tillfälle hade han lämnat
stigen för att söka en plats med god utsikt över Renfjällets nordsida.
Innan han visste ordet av var hela Renfjället insvept i ett tätt, vitt
dok. Jim, som tänkt gå ut bara för några ögonblick, hade lämnat
karta och kompass hemma. Han trevade sig fram mellan kullar,
som alla såg lika välbekanta ut. En sån idiot han var. Man kunde
känna sig bortkommen nog med både karta och kompass en
vacker dag i sin egen hemtrakt, tänkte Jim. Men man kunde känna
sig förbaskat mycket mera bortkommen utan dem när vädret var
nyckfullt i fjällen. Till slut letade han sig ändå fram genom att
försöka nyttja vindens riktning som vägvisare.
Hittills hade han trott sig vara ensam i hyddan. Men nu fann
han ännu en invånare. Han delade bostad med en mus. Det var
en vetgirig mus, alldeles orädd och alltid hungrig. Ljudlöst
brukade den sticka ut bakom vedlåren och skynda tvärs över golvet
till den plats där Jim lade papper och matrester. Med lustiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
