- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1951. Tolvhundratalet /
316

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Norr om Sulitälma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dag Hammarskjöld

ter från kartans 1 664. Och hela jökeln vilar i sydlig, respektive
östlig riktning mot en lång åt den norska sidan brant stupande och
helt isfri fjällrygg.

Mot väster domineras topputsikten av Blåmannsisen—i sin långa
snöblänkande välvning rullar den fram som en legendens vita val
i fjällhavet ■— bortom vilken de trasiga fjällkonturerna i Sörfold
och Norfold reser sig. Längre bort blänker Vestfjorden framför den
sågtandade Lofotsväggen, som hägrar vid horisonten. I söder visar
Sulitälma-massivet sitt panorama av toppar, som bryter de
högt-liggande platåglaciärernas vågrörelse. Österut, slutligen, möter
Sa-rek från en ny sida: mellan Akka och Tarrekaise ser man de djupa
dalstråken leda upp mot Sarektjåkko. Man får god lön för de fem—
sex timmarnas vandring från stugan.

Av Sulitälmas nordvägg får man den första känningen, när man
orienterar sig rörande anmarschvägarna över Staddatjåkko. Längst
i öster fortsättes Sulitälma-kammen av ett långt, tämligen alldagligt
förberg med en till större delen mjuk sluttning norröver.
Topp-sträckningen ligger i denna del av fjället på en nivå av ungefär
1 600 meter, med en blockrik, men i stora delar snötäckt stigning
från fjällets fot på ungefär 400 meter. Denna östliga utlöpare
övergår genom en brant södervridande stegring i huvudkammen, som
på en nivå av omkring 1 800 meter för fram till den svenska
stortoppen. Förbi ytterligare en rätt väl markerad, men lägre
toppbildning leder den vidare över till en lång, åsliknande rygg med
fortsatt sträckning i stort sett i västlig riktning. Efter ett brant fall för
denna västra utlöpare fram till det pass, från vilket en ny
kambildning leder upp till den norska stortoppen. I motsats till den svenska
reser sig denna som en isolerad kägla över jökelhavet i söder och
väster. Den platåjökel, som vidtar väster om norska stortoppen,
avgränsas inne i Norge av ytterligare en rad vackert formade
toppar, delvis av rätt ansenlig höjd.

Huvudkammen är sannolikt normalt till stora delar snötäckt
med hängande drivor som sträcker sig ut över den höga,
tvärbranta vägg, som fjället i denna del visar mot norr. Väggen begränsar en
rätt betydande nischjökel, som nu slutar i en kraftig ändmorän
men tydligen tidigare fortsatts av snö- och isfält i ett mycket
vidsträckt bäcken ner mot sjöarna söder om Staddatjåkko. Utlöparen
från huvudkammen väster om nischjökeln har ett mjukare men på
sina ställen mycket brant fall mot norr.

316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1951/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free