Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Reformförsöken och nationalförsamlingens inkallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNESSET
EVERS IET OA
4 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
Dessa 175 år beteckna den franska monarkiens absoluta
allenaherravälde. Systematiskt hade den trängt alla andra
krafter å sido och hade förbehållit sig ensam hela sam-
hällsarbetet och hela makten. Tidvis hade konungamakten
enom den starka koncentrationen af landets hela kraft
förmått skänka den yttre glans och ära, om hvilken det
franska folket alltid varit så månt. I en Ludvig XV:s
vansinniga njutningslystnad och svaghet för förslagna älskar-
innors önskningar och nycker hade det franska konungadömet
höljt sig med vanära och förakt. Men aldrig vare sig
under ärans eller skammens dagar hade enväldet förmått
bereda folkets lycka. Det hade knappt bemödat sig därom.
Konungadömet hade glömt bort att det var till för folkets
skull, och konungarna sågo i Frankrike ett stort jordagods,
som de innehade med full äganderätt, och i sin makt med-
let för tilifredsställandet af egna begär.
Också hade tillståndet i Frankrike blifvit bedröfligt.
De högre samhällsklasserna, adel och prester, som en gång
haft sig hela tungan af statstjänsten ålagd, hade af de
enväldiga konungarna befriats från sina uppgifter och hän-
visats till sysslolöshet i den kungliga nådens sken. Men
dessa samma klasser fortforo att äga större delen af den
franska jorden, som de utsögo, de fortforo att inneha alla
välaflönade och bekväma ämbeten i landet, de fortforo att
för sin jord och sina inkomster till större delen vara fritagne
från skatt och utskylder och de fortforo att af den ofrälse
befolkningen uppbära alla : dessa afgifter och prestationer,
som voro ett minne från den tid, då folket ofritt lydde
under de andlige och världslige stormännen. Och medan
de stora lefde i öfverflöd och gjorde intet, ledo de små
bitter nöd. De skulle med sitt arbete och släp betala allt,
de kostsamma krigen, det lysande hoflifvet och de privile-
gierades dyrbara lätja. Direkt och indirekt uttogs af de
små jordägarna och arbetarna nästan hela skattebördan;
hvad de fingo behålla var i regeln för litet att lefva på,
äfven om det hindrade dem att genast dö hungersdöden.
Nöd och bitter förtviflan rådde inom dessa samhällslager,
som af de privilegierade herrarna och staten behandlades
som fåglar, hvilkas ägg man önskar komma åt: man skattar
boet så mycket som möjligt och lämnar blott så mycket
kvar, att fågeln narras att fortfara med äggläggningen.
Samtida källor visa att på vissa håll i Frankrike detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
