Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Nationalförsamlingens fortsatta arbete. Mirabeau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm
[DE BE RNE SEGE. OSRE SERNR ANDE OR d
RATOS ASEAS VY PR JE + Ana
SR
en
sö
ET
24 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
troendet till konungen hos folket. Österrike var Frank-
rikes gamla nationalfiende; mellan dessa länders befolk-
ning rådde ett oförsonligt hat, sådant som en gång skilt
Sverge och Ryssland åt. Och det var i Frankrike en
allmän tro att drottningen, "österrikiskan", ifrigt önskade
det lands ofärd, som politiska skäl tvungit henne att
adoptera som sitt andra hem.
Så blef då mnationalförsamlingen öfverlemnad åt sig
själf. Men trots alla de stora förmågor hon inneslöt var
hon ej synnerligen ägnad att väl fylla de stora uppgifter
som förelågo. "Om det finnes en svår uppgift i världen,”
säger en fransk författare, "så är det skapandet af en kon-
stitution."" Uppgiften blir dubbelt svår, när det gäller att
skapa af intet, och i Frankrike fanns ingenting som kunde
läggas till grund för ett författningsarbete. "En konsti-
tuerande församling," tillägger samme skriftställare är fram-
för allt i behof af lugn och frihet från yttre inflytelser,
ordning och skick i sina egna förhandlingar och i allt fall
kallblodighet, sundt omdöme, praktisk blick, erfarne och
erkände ledare." Det kan ej vara stor sannolikhet för
att man skall finna dessa egenskaper, som förutsätta stor
parlamentarisk erfarenhet, hos en församling, som inte på
175 år haft någon föregångare och som representerade
ett folk som aldrig ägt själfstyrelse.
Låtom oss för öfrigt göra ett hastigt besök hos för-
samlingen själf i hennes öfverläggningssal i Versailles. Det
första som slår oss är den ofantliga storleken hos denna
sal, som rymmer 2000 människor. Representanterna äro
själfva nära 1200. Resten af utrymmet fylles till sista
platsen af åhörare. Redan dessa yttre förhållanden med-
föra vissa egendomligheter i förhandlingarna. Diskussionen
kan inte föras i den lugna, naturliga ton, som svåra och
bekymmersamma öfverläggningar fordra. Här fordras lun-
gornas hela kraft för att göra sig hörd. Man talar inför
en stor folkmassa, och endast den vältalighet som lägger
an på de stora effekterna har någon utsikt att beaktas.
Och ännu en sak. Fransmännen äro kända för att vara
lifligare än andra människor. Ännu i dag efter ett år-
hundrades parlamentariska öfning erbjuda de franska kam-
rarna, som inte ha hälften så många medlemmar som national-
församlingen, ett så stormigt skådespel, att det är föremål
för främmandes förvåning att här något sansat beslut kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
