Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Konungadömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
js
+
]
i:
kl
3
4
ud
(EET ESA SEAN Sprid
gl RE
34 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
monarkiska furstar bakom sin rygg, skulle han tvinga national-
församlingen och Frankrike till eftergift. Alltsedan revolu-
tionens första utbrott hade missnöjde och hotade aristokrater
lämnat Frankrike. Dessa "emigranter" voro naturligtvis
svurna fiender till de reformer, som gjort slut på de pri-
vilegierades företräden, och deras sträfvan gick i utlandet
oaflåtligen ut på att genomföra en återgång till det gamla
tillståndet. I regeln hade dessa intet fattat af den stora
rörelsens egentliga innebörd. De sågo i den endast ett
upplopp af kanaljer, som ville undandraga sig sina lagliga
skyldigheter. Konungens fathet och slapphet hade gifvit
dessa vind i seglen och ökat folkets oförskämdhet till en
nästan farlig grad. Men de trodde sig känna det franska
folket. Om en liten tid skulle man tröttna på detta gyckel-
spel, och de gamla herrrarna skulle återvända till sina
djupt ångerfulla tjänare. Och allt skulle återgå till det
gamla patriarkaliska tillståndet. Men när åren började gå
och den revolutionära rörelsen grep alltmera omkring sig,
ansågo de att man borde gripa till kraftigare medel. Dårarna,
som ej förstodo sitt eget sanna bästa, måste med våld åter-
föras till förnuft och den svage konungen räddas mot sin
vilja. Och så började emigranterna vid alla Europas hof
intrigera för att få i gång ett stort korståg af de monar-
kiska staterna mot Frankrike.
Man skulle vänta, att monarkierna 1 Europa gärna
skulle inlåta sig på den striden. Hvad som skedde i Frank-
rike borde väl betraktas som en fara för alla de europeiska
konungadömena. Egendomligt nog var det ej så. Atmin-
stone ej i revolutionens första dagar. Regeringarna lik-
som de franska emigranterna sågo i den franska revolu-
tionen endast oordningen; de sågo att den hindrade Frank-
rikes styrelse att befatta sig med den allmänna europeiska
politiken. Revolutionen skulle, enligt statsmännens mening,
betaga Frankrike dess maktställning i staternas stora råd.
Och det kunde ju ej vara grannarna annat än kärt. I
deras intresse kunde det tydligtvis ej ligga att våga något
offer för att stärka en motståndare. Och emigranterna,
som i utlandet sökte vinna anhängare för ett väpnat anfall
mot Frankrike till den gamla samfundsordningens försvar,
förstodo dåligt att väcka furstarnas förtroende. TI lands-”
flykten fortsatte de de franska seignörernas vanliga dåd-
lösa hoflif med ceremonier, dueller, kärleksintriger, spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
