Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Konungadömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AR HERE AEA RN SABINA
326 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
nationaltörsamlingen, såg Ludvig XVI ingen annan utväg
än att gifva den sin sanktion. Den 14 september 1791 infann
konungen sig i församlingen och aflade en högtidlig ed
på konstitutionen. Ett omätligt jubel fylde Frankrike; det
stora värket var fullbordat. Den 30 i samma månad af-
slutade församlingen sina arbeten. "Revolutionens fäder"
tillkännagåfvo genom sin president: "den konstituerande
församlingen förklarar, att hon slutat sitt uppdrag och att
alla hennes sessioner äro afslutade"”.
Dagen efter nationalförsamlingens upplösning samman-
trädde den nya representation, som den antagna författ-
ningen infört. Den bestod af blott en kammare, var vald
för en tid af två år och kunde ej af konungen upplösas.
Efter sin viktigaste uppgift bar den namnet den lagstiftande
församlingen.
Tvifvelsutan hade församlingen allvar i sitt uppsåt,
då den redan i början af sina sammanträden förband sig
att upprätthålla författningen och lugnet. Men den lycka-
des ej i sitt uppsåt. För att ej monopolisera makten hade
den föregående församlingen beslutat, att ingen af dess
medlemmar skulle äga att taga plats i den nya, som
sålunda beröfvades den erfarenhet som där samlats. Hufvud-
massan af den lagstiftande församlingen utgjordes af unga,
jämförelsevis obetydliga män, hvilkas förnämsta förtjänst i
valmännens ögon varit den, att de obetingat erkänt revolu-
tionen. Ledningen inom församlingen tillföll den grupp,
som med ett gemensamt namn kallades girondister, därför
att ledarna voro ifrån departementet Gironde i södra
Frankrike. Inom denna grupp funnos många stora för-
mågor, djupsinniga tänkare och makalösa talare, sådana
som Vergniaud, Guadet, Gansonné, Isnard, Brissot och
Ducos. De voro alla genomträngde af den rousseauska
samhällslärans stora tro på mänsklighetens naturliga full-
komlighet. Endast den republikanska jämlikheten och
friheten kunde låta alla dessa folkets goda instinkter
kommo till sin fullständiga utveckling. Konungens flykt
hade beröfvat den all tro på hans uppriktiga medvärkan
för revolutionens uppgifter. Endast republikens införande
kunde enligt deras mening trygga de stora reformerna.
Ett ganska stort inflytande utöfvades ock af den
vänstergrupp inom församlingen, som kallades "bärget’", där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
