Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Konungadömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2e er BR SRS > BE Er ER VESNA RNE å
38 DEN STORA FRANSKA REVOLUTIONEN.
nella politiken, som såg Frankrikes förkofran i kampen
mot den österrikiske arffienden. Och man drömde redan
om en återgång till det som i allmänna folkmeningen
varit enväldets storhet under Richelieus och Ludvig XIV:s
dagar, de krigiska framgångarna på Österrikes bekostnad.
Af alla de angifna olika skälen arbetade den lagstif-
tande församlingens främsta ledare på att framtvinga kriget:
Det är ett faktum, att de europeiska makterna ej önskade
krig. De funno sin fördel i att ej blanda sig i revolutionen.
Hufvudsakligen på den grund vi redan anfört, att de ej
förstodo dess alltomfattande innebörd. Men Frankrike
besparade dem första steget. Den 20 april 1792 infann
sig konungen, nödgad af den allmänna meningen, i för-
samlingen för att själf föreslå kriget mot Österrike. "Vi
böra förklara” konungarna krig och folken fred," yttrade
presidenten. Kriget var förklarat.
Österrike och Preussen hade med anledning af giron-
disternas hot ingått ett förbund. Efter krigsförklaringen
utrustade de en gemensam förbundshär, och narrad af de
hätska emigranterna utfärdade anföraren, hertig Ferdinand
af Braunschweig, ett manifest, i hvilket han hotade med
de förfärligaste straff, om något företogs mot konungen.
Detta okloka steg kränkte på det djupaste den franska
nationalkänslan och gaf ytterligare fart åt den föreställ-
ningen, att konungen stod i hemligt förstånd med fienderna.
Det kom därför att gå som girondisterna afsett: kriget
kom att direkt värka till konungadöraets fall. Rörelsen
slog anstiftarna öfver hufvudet. Den 10 augusti 1792 ryckte
massorna an mot Tuilerierna, det kungliga palatset. Slottet
stormades, vakterna mördades. Med knapp uaöd förmådde
de kungliga rädda sig till den lagstiftande församlingens
sal. Medan upproret rasade utanför, fick den kungliga
familjen från en trång stenografloge åhöra huru de för-
samlade afgjorde, att konungen tills vidare skulle beröfvas
sin makt "på grund af det misstroende som hans upp-
förande uppväckt under ett i hans namn mot konstitutio-
nerna och det nationella oberoendet företaget krig." De
kungliga sattes i fängsligt förvar i Tempeltornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
