Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. »Skräcken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
WERE " el Re 4 - biläggs
SSKRÄCKEN. » 43
Man frågar sig i sammanhang med skildringen af
dessa ohyggligheter ovilkorligen: huru var det möjligt,
att fransmännen, som dock i sitt stora flertal naturligtvis
bestämt och obetingat ogillade alla dessa öfvergrepp, att
de dock i åratal fogade sig däri? Huru kom det sig
t. ex., att en stad sådan som Paris, med 600,000 invå-
nare, lät de stora händelserna bestämmas af en anarkistisk
armé, som säkerligen aldrig uppgick till mer än 36,000
man och i regeln endast till 10 å 15,000? Och ännu
mera: huru kunde det komma sig, att vid de allmänna
valen detta mindretal kunde genomdrifva sina kandidater?
Svaret måste till en del sökas i flertalets likgiltighet för
offentliga värf. Det går ej att i en handvändning för-
ändra människorna. Fransmän, som under en Ludvig
XIV och Ludvig XV afvants från att taga någon del i
det offäntliga lifvet, som icke ägt något politiskt inflytande
eller någon själfstyrelse, kunde ej i ett ögonblick, när
lagen gaf dem de saknade rättigheterna, förvandlas till
medborgare, som se icke blott en rätt utan en plikt i att
samlas vid valurnorna för att med sin röst medvärka till
det allmänna bästa. De höllo sig också borta därifrån
och läto dem råda som ville. Vana vid despotismens
förtryck, buro de hvilket förtryck som hälst. Revolutio-
nens stora frigörelsearbete voro de varmt hängifna och
villiga att lämna de offer, som fordrades af dem i folk-
viljans och den allmänna frihetens namn. Ja, 1 denna
starka tro på frihetens förmåga att lyckliggöra ligger den
yttersta förklaringen både på de stora ting, som utfördes,
och på det tålamod, hvarmed man fördrog allt och offrade
allt. Denna tro genomsyrade hela den franska nationen
och var själen i hela den underbara rörelse vi här betrakta.
«Ett helt folk," säger en genialisk författare, "som i djupt
elände vaknade upp till själfmedvetande, trodde att ett
himmelrike på jorden låg det så nära, att det endast
behöfde sträcka ut handen för att nå det. Med längtande
armar sökte det omfamna det outsägliga, men kunde af
vissa skäl ej omfamna det.” Frihetens gåfvor falla ej
som regnet från skyn öfver ond och god; de måste er-
öfras. Det är ej gjort med ett pänndrag att skapa ett
värkligt fritt folk. Det måste uppfostras till frihet; och
uppfostringsarbetet kräfver mer än en generation. De
fransmän, som vid revolutionen fördes ut ur despotismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
