- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
7

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 STOCKHOLMSTRAKTENS GEOLOGI.



När granitens här omtalade gränspartier mot gneistäcket stelnat,
uppkommo mångenstädes nya sprickor, som genomsatte så väl gneisen som de
stelnade granitpartierna, äfven de klotförande, och genom dessa sprickor
upp trängde en ny generation af granitgångar från den djupare ned ännu
länge smaltflytande magman. Detta upprepades flera gånger, så att äfven
de nya gångarna genomskuros af ännu yngre och så vidare. I vissa af
gångarna hafva granitens mineral hunnit utbilda sig till betydligt ansenligare
storlek än vanligt, och bergarten kallas då pegmatit. I denna granitvarietet
har flerstädes i och vid Stockholm träffats mineralet ortit, innehållande flera
af de sällsynta jordmetallerna.

Gångar af pegmatit hafva utbildats vid snart sagdt alla skeden af
graniteruptionen, så att vissa sådana gångar äro äldre än och genomsättas af
granitgångar, under det andra åter själfva genomsätta dessa.

Dylika och många andra företeelser, utmärkande för de i vårt land på
talrika ställen uppträdande yngre urbergsgraniterna och deras förhållande
till omgifvande gneiser, visa sig snart sagdt öfverallt i de många sprängda
bergskärningarna inom Stockholm och utgöra därför några af de mest i

ögonen fallande dragen af traktens geologi.

* *

*



Yända vi oss nu till de senare inträffade rubbningar i jordskorpan,
hvilka jämte andra förändringar föranledt livad man kunde kalla cle första
grundlinjerna till landskapets nuvarande ytformer, så torde hufvuddragen
af deras historia vara följande.

Sedan de väldiga ocli säkert mycket långvariga bergveckningar och
eruptioner upphört, hvilka utmärkt urbergets bildningstid, låg trakten under
oerhördt långa tidrymder höjd öfver hafvets yta. Bergarternas förvittring
och clet rinnande vattnets nivellerande verksamhet hunno därvid att
bortskära och undanföra betydande partier af urbergets öfversta lager och
däribland äfven en del af det gneistak, som förut närmast hade öfvertäckt
Stockholmsgraniten.

Slutligen sänkte sig landet småningom under hafvet, hvarvid enligt den
rådande åsikten på hafsbottnen afsattes vidsträckta lager af småsten och sand,
som efteråt blifvit hopkittade till sandsten och som man hänfört till de
efter sagans gamla jotnar uppkallade jotnisTca bildningarna. Lämningar af
sådana finnas i Stockholmstrakten bibehållna endast på bottnen ocli vid
sidan af södra Björkfjärden, där de gå i dagen dels på Ekeröns sydvästra
strand, dels på de små holmarna Pingst och Midsommar. Inom den
västligaste delen af Mälarebäckenet förekomma i trakten af Granholmen, jämte
bäddar af en eruptiv bergart eller diabasmandelsten från samma tid, äfven
liknande sandstenslämningar, hvilka man med ett gemensamt namn kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free