Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
STOCKHOLMSTRAKTENS GEOLOGI.
samma, kallats Ancy lussjön. Dess vatten var inom Stockholmstrakten till
en början omkring 60—70 meter djupt, men minskades efter hand genom
landets höjning, antagligen nära nog tills land och vatten fått sin nuvarande
begränsning.
Härefter inträdde, ungefär vid den tid då stenålderns människor först
upptäckte vårt land, en ny, postglacial landsänkning, under hvilken hafvet
å nyo öfversvämmade landets lägsta delar, öfver dessa afsättande den så
kallade öfre gråleran eller Östersjöleran. I Stockholmstrakten nådde hafvet
emellertid denna gång ej mer än 50—60 meter högre än i våra dagar eller
knappt så högt som de högsta bergstopparna inom och närmast söder om
staden.
Klimatet var nu betydligt förbättradt, till och med något mildare än det
nuvarande, och i den öfre gråleran samt motsvarande sandlager träffas
lämningar af samma från västerhafvet invandrade skaldjur, som ännu i regeln
lefva kvar i Östersjön. »Eystrasalt» gjorde dock på den tiden mera skäl
för sitt namn än den nuvarande Östersjön, och på grund af vattnets
dåvarande större salthalt kunde också flera saltvattensformer härstädes trifvas,
hvilka numera först i Östersjöns allra yttersta del träffa den för deras tillvaro
nödvändiga salthalten. Sålunda förekomma flerstädes bland aflagringar från
nämnda tid skal af den vid vår västkust vanliga strandsnäckan eller kupungen,
Littorina littorea, ocli en närstående art samt, sällsyntare, en annan, lielt liten
spiralsnäcka, Rissoa membranacea, hvilka nu ej längre förekomma lefvande i
dessa trakter.
De inom eller nära Stockholm belägna punkter, där skalrester från
den senaste landsänkningens tid hittills blifvit iakttagna, äro enligt äldre
uppgifter: Fredriksdal på sandåsen strax utom Skanstull; på
Brunkebergstorg; väster om Johannesplan viel huset n:r 1 Döbelnsgatan; på nya
kyrkogården; hvartill kunna läggas: vid Fria konsternas akademi; på nordöstra
sidan af Observatoriebacken; på sydöstra sidan af Generalsbacken vid
Norrtull; en half kilometer sydväst om Ulriksdals kyrka samt ungefär dubbelt
så långt öster om Örby i Brännkyrka socken. Af dessa förekomster torde
emellertid knappast mer än de två sista ocli en obetydlig del af den
närmast föregående numera vara tillgängliga.
Den landhöjning, som efterträdde aflagringen af här omtalade
bildningar, har till sist medfört den nuvarande fördelningen mellan land ocli
vatten samt den redan antydda minskningen af Östersjöns salthalt. I stället
för de saltvattensformer, som ej förmådde uthärda denna förändring, har
också numera ett ej ringa antal sötvattensformer utvandrat i Östersjön, i
synnerhet där större vattendrag utmynna i denna, såsom just fallet är vid
Stockholm.
Under samtliga ofvan omnämnda nivåförskjutningar afsattes utmed den
långsamt förändrade strandlinien lager af grus och sand, som neclsköljdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
