Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 STOCKHOLMSTRAKTENS GEOLOGI.
därvid befriats ifrån isen. Lerans olika hvarf kommo sålunda att liksom
taktegel delvis ligga öfver hvarandra, men dock med sin närmast iskanten
belägna sida omedelbart hvila på underliggande bildningar. I den mån
isranden med sina älfmynningar sålunda drog sig undan mot norden, nådde
därför blott allt tunnare delar af årshvarfven fram till en och samma punkt,
hvilket förklarar hvarför nämnda hvarf öfverallt uppåt aftaga i mäktighet och
öfverst stundom äro blott en eller par millimeter tjocka, medan de allra
understa hvarfven, som afsattes, då iskanten ännu fanns i närheten, kunna
vara liera decimeter tjocka samt växellagra med rullstenssand.
För kunskapen om det klimat, som rådde då den hvarfviga isliafsleran
bildades, har ett fynd i Stockholmstrakten varit af stort intresse; det var
nämligen i närheten af Djurgårdsbrunn som skal af den bekanta högarktiska
musslan Yoldia arctica för första gången i sagda lera inom östra Sverige
påvisades 1. Den har sedermera träffats på en mängd ställen inom den nuvarande
Mälaredalens område, bland annat inom Stockholm i Vasastaden vid
grund-gräfningen för det omkring 16 m. öfver hafvet belägna huset n:r (3
Uppsalagatan. Särskildt på sistnämnda ställe voro musselskalen ganska allmänna
1—3 m. under ytan af den här enligt arbetarnes uppgift 5—7 m. mäktiga
isliafsleran. De voro därtill väl utvecklade och uppnådde en längd af ända
till 15,6 ocli en höjd af 9,7 mm. eller mera än vid någon i afseende på
skalens storlek känd förekomst inom östra Sverige. En annan fyndort,
som förtjänar särskildt nämnas, emedan den fortfarande är lätt tillgänglig
och emedan utom nämnda mussla äfven andra ishafsformer där förekomma,
påträffades2 strax sydost om Dufvebolil i Spånga socken vid ett lertag
beläget ungefär en kilometer nordväst om Sundbybergs station.
Inom Kungsträdgården i Stockholm träffades likaledes i samma slags
lera3 så väl delar af skallen som nästan hela det öfriga skelettet af en
grönlandssäl, hvarigenom erhölls ytterligare belysning af de klimatiska
förhållanden, under hvilka isliafsleran afsattes.
Efter ishafslerans afsättning började landet småningom liöja sig, ocli
det var förmodligen under loppet af denna höjning som den vanligen ganska
mörka, likformiga, så kallade undre gråleran afsattes. Under höjningens
fortgång blefvo dock stora partier af denna lera åter förstörda af
vågsvallet, hvarför den numera träffas bibehållen vanligen blott på väl
skyddade punkter. Under slutet af den undre grålerans bildningstid hade det
forna baltiska ishafvet blifvit afstängdt från världshafvet till en väldig insjö,
som efter en af de utpräglade sötvattenssnäckor, hvilka då lefde i den-
1 Fyndet gjordes år 18-58 af L. J. Igelström, och den betydelsefulla arten igenkändes
af numera professor O. Torell.
2 Ar 1889 af förf., som därstädes fann Yoldia arctica; d:r H. Munthe iakttog
sedermera på samma ställe skal af två rhizopodarter, Polystomella striato-punctata och P.
sub-nodosa, samt en liten musselkräfta, Cytheropteron montrosiense. (G. F. F. 1896 sid. 33).
3 År 1868 enligt J. G. II. Kinberg (Öfvers, af K. V. A. förh. 1869 sid. 13).
Stockholm. I. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
