- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
38

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

STOCKHOLMSTRAKTENS HYDROGRAFI. 38

vattnet hade nedgått till det minsta, som plägar förekomma, eller till några
få milligram pr liter. Icke desto mindre visar sig redan under första
upp-sjödagen en salthalt öfver 1 gr. pr liter i Norrströms vatten. Två dagar
senare — under nedsjö — var salthalten åter låg (0,13 gr.), men dagen
därefter under uppsjö 1,4 gr. Uppsjön var nu svag. Under starkare sådan
stiger hastigt salthalten ocli öfverensstämmer närmast med det mellanlager
(reaktionsströmmen), som åtskiljer yt- ocli bottenvattnet i Stockholms inre
skärgård. Inkommet i Mälaren sjunker saltvattnet till bottnen ocli följer
denna tills hinder möter, d. v. s. tills det kommer till en bottentröskel.
Det fyller nu så småningom det bäcken, hvars bortre gräns är denna tröskel,
ocli först då detta skett, flödar saltvattnet öfver i nästa afdelning, där samma
fenomen återupprepas.

Men liksom en reaktionsström uppstår, då Mälarevattnet utrinner i
Saltsjön, så kommer äfven vid motsatta förloppet en reaktionsström af
sötvatten ofvanpå hufvudströmmen att framkallas. Äfven nu utspädes
liafs-vattnet under sitt framträngande väster ut från bäcken till bäcken. Om vid
börjande uppsjö saltvatten redan förut ligger på djupen i Mälaren, så är
det särdeles svårt att beräkna verkan af en ny uppsjöperiod. Det
tillrin-nande vattnet är alltid tyngre än det oblandade Mälarevattnet, sjunker därför
under detta. Det kan ock vara tyngre än det kvarstående saltvattnet, så
att det tränger detta uppåt. Ar det åter lika tungt eller lättare än detta
»gamla» vatten, så kan det blanda sig med eller skjuta fram öfver detsamma
beroende af skillnaden i täthet, af strömhastigheten o. a. Nu är, såsom förut
blifvit sagdt, vattnet vid början af en uppsjö alltid lättare än längre fram
under dess fortgång. Man kan därför med visshet säga, att dylika
om-lagringsprocesser måste förekomma under en intensivare uppsjöperiod. Man
liar ock flerfaldiga gånger iakttagit flere lager lios vattnet; däremot finnas
icke nog omfattande undersökningar för att man med visshet skall kunna
afgöra, om i speciella fall orsaken till de funna differenserna i vattnets
tyngd (salthalt) är den anförda eller någon annan, hvars effekt kan vara
densamma. Säkerligen skulle mera omfattande gasanalytiska undersökningar
gifva de bästa upplysningarna. Sådana finnas emellertid blott utförda under
ett af de sista åren samt i tämligen begränsad utsträckning. De vid dem
erhållna resultaten vinna — livad Mälaren angår — förklaring genom
tillvaron af reaktionsströmmen, om det än är sannolikt, att den icke ensam
åstadkommit liela effekten i fråga.

Men att vatten lagras från en uppsjö till en annan bevisas bl. a. genom
följande beräkning. På grund af kungl, sjökarteverkets sjökort i skalan
1 : 20 000 är det möjligt att ungefärligen lära känna rymden af de särskilda
Mälarebäckenen äfvensom fördelningen af denna rymd från ytan till
bottnen. Vidare kan man genom den kemiska undersökningen af vattnet å
olika djup beräkna ungefärliga medelsalthalten samt därigenom kvantiteten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free