Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 STOCKHOLMSTRAKTENS HYDROGRAFI.
38
i Mälaren befintligt saltvatten af den salthalt, som utmärker
uppsjöströmmen. Gör man en dylik beräkning med ledning af de 1887—1888 vunna
siffrorna, ocli utesluter man därvid alla de delar af Mälaren, där saltvattnet
kunnat liärröra från Södertelje kanal, så finner man likväl, att vid slutet
af 1887 års december-uppsjö måste hafva funnits mer än 400 millioner
kubikmeter saltvatten, som inkommit genom Norrström. Men på grund af
Mälarens och Saltsjöns vattenstånd liade åter den kvantitet, som under sista
upp-sjöperioden beräknats hafva inströmmat, uppgått i rundt tal till 200 millioner
kubikmeter. Således liar mer än denna rymd uppsjövatten kvarlegat sedan
tidigare perioder. Också visade botten vattnet t. ex. 1888 vid Björnholmen
från månad till månad oföränderlig klorhalt. Dess syre var (1895) vid
Witts ocli Lundeils undersökningar så godt som fullständigt förtärdt.
Med frågan om vattenlagrens kvarliggande eller förflyttning
sammanhänger nära frågan om den tid, en vattenpartikel behöfver för att
framtränga till en viss punkt i Mälaren eller för att hinna återvända till
Stockholms närhet. Af det anförda framgår, att denna tid lan vara mycket lång
— om nämligen vattnet efter sitt inflöde i Mälaren skulle råka bli lagradt
vid bottnen af en djup ocli trång bassin. Men vattenpartikeln kan ock
relativt snart ryckas med af reaktionsströmmen, föras närmare ytan ocli
med ytvattnet återbördas Saltsjön. Af förloppet vid uppsjö följer dock,
att det icke är det sist inkomna vattnet, som förlänar ytvattnet dess
salthalt. Sannolikt förflyta minst flere veckor, innan en vattenpartikel, som
med uppsjö strömmen passerat Stockholm, fullbordat kretsloppet ocli
återvändt till Norrström.
Endast i det fall, att en obetydlig uppsjö följer efter en starkare, synes
möjligt, att vatten med en relativt obetydlig salthalt kan flyta ofvanpå det
förut inkomna, tyngre vattnet ocli alltså mera direkt nå ytlagren.
De grafiska framställningarna på plansch 2 gifva en bild af olika
perioder efter svagare ocli starkare uppsjö. Det ligger emellertid i sakens natur,
att man icke kunnat vara beredd att företaga omfattande undersökningar
just vid de tidpunkter, då förhållandena varit som mest typiska. Man liar
därför utkonstruerat bilden så, som den efter all sannolikhet bör te sig.
Sannolikheten kan emellertid göras ganska stor, då man känner förloppet lios
strömmarna. Om man t. ex. betänker, att ytvattnet (liär ==: vattnet öfver en
viss bottentröskel) i ett bäcken måst äga minst den salthalt, som utmärker
bottenvattnet i närmast angränsande, aflägsnare bäcken, kan man t. o. m.
efter tämligen lång tid sluta sig till vattnens lagring omedelbart vid en
uppsjöperiods slut. Åtminstone är detta fallet då, såsom vid 1887 års stora
uppsjö, vattendragen strax därefter tillfröso, så att vinden ej åvägabragt
någon omblandning.
Fig. a och d omfatta en del af de stora fjärdarna (bäcken III södra
delen), vidare bäckenet I, Norrström och en del af Saltsjön, fig. b, c, e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
