- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
66

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7(3 STOCKHOLMS HISTORIA.

låg kyrkogården, ocli från kyrkan sträckte sig öster ut ned emot stranden den
s. k. Sanden med konungens stall och örtagård; vid Sanden söder ut lågo
kyrkoherdehuset ocli bödelns hus. Mellan slottet och Helvetet låg en
obebyggd plats, som starkt sluttade ned mot strömmen.1

Strandremsan utanför murarna utvidgades småningom genom
upp-slamningar ocli utfyllnader. Eedan vid 1200-talets slut funnos byggnader
nedanför murarna, och deras antal ökades alltjämt. De byggdes tillsammans
i långsträckta kvarter, som gingo från muren ned mot sjön, skilda åt af
gränder, smalare än stadens, vanligen utan namn och blott uppkallade efter
någon förnämligare husägare eller också utmärkta med nummer. Yid en af
östra strandens gränder låg en kyrka, som skall ha tillhört ett
johanniterkloster. At mälarsidan funnos ett par långa tvärgator, som buktade sig efter
stranden ocli väl utmärka forntida gränser mellan vatten och land. Yid
Kornhamn var en öppen plats, likaså en annan åt Saltsjön nedanför Sanden.
Längre söder ut kallades den breda landremsan Fiskastranden eller blott
Stranden. Af de olika namnen kan man sluta, att den viktigaste
spannmålstillförseln kom öfver Mälaren (till Kornhamnstorg), ocli att fiskhandeln
egentligen dvaldes vid saltsjösidan. De gamla murarna blefvo till sist af ingen
nytta, omgifna af lius, som de voro; de synas lia användts som väggar af
husen å ömse sidor, försvinna sålunda midt i långa kvarter och ombyggas
bitvis, allt eftersom de tillstötande husen brinna ner eller rifvas. Till
sist är det endast porthvalfven vid gränderna, som vittna om dessa
befästningar.

Men en medeltidsstad måste kunna försvaras inom murar ocli torn.
Man tvingas att uppföra nya murar till värn, framför allt vid brofästena i norr
ocli söder. Ett nytt inre porttorn uppfördes vid nuvarande Mynttorget,
där Smedjegatan tog vid ocli förde vandraren fram till Yästerlånggatan; det
synes ganska väl på Hogenbergs plansch från 1500-talet (Pl. 1), där också
Helgeandsholmsbefästningarnas dåvarande utseende framträder. Öster om
det inre porttornet låg slottet, ocli väster ut gick en mur bort emot ett
torn, som behärskade bron till Gråmunkeholmen. Äfven vid Södertörn
uppstod en dubbel befästningskedja. På holmen mellan Åsön ocli staden
låg ett starkt porttorn — det yttre — med »vingar», d. v. s. murar rätt utåt å
båda sidor intill vattnet. Yid brofästet på själfva stadsholmen låg det inre
södra porttornet, från hvilket låga murar synas ha utgått åt ömse sidor.
Dessa torde dock ej fullständigt ha omgärdat stadsholmen, hvilket gaf det
yngre befästningssystemet mindre sammanhang och styrka än det äldre.
Mycket återstår emellertid ännu att utreda rörande fästningsverken; så
omtalas några torn, som äro svåra att fastställa. (Jmf. H. Hildebrand,
Sveriges medeltid II, s. 729 ff., samt här nedan sid. 91.)

1 Se 1626 års karta. På kartan från 1500-talet sträcker sig Helvetet öfver denna
brant, ehuru den säkerligen var obebyggd äfven under medeltiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free