Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3
STOCKHOLMS HISTORIA.
gärs höjd, de senare täckta utantill med tegel så att intet trävirke synes;
alla tak skola täckas med tegel eller också med koppar, om någon därtill
har »lust och förmögenhet»; jordetak skola »alldeles aflagda varda». I §
41 heter det på nytt, att alla träbyggningar, »så ock de bodar, som utantill
stadsmuren västan till uppsatta äro, med det första nederbrytas och bortföras»;
enhvar som efter 10 år ej tagit bort sitt trähus, har förverkat all äganderätt
till detsamma. För öfrigt aflysas vedbodar af trä inne i staden;
upp-syningsmän öfver renhållningen skola tillsättas, och »rännstenar af slät
tälje-sten» blifva obligatoriska; hamnen får ej igengrundas genom utstjälpande
af barlast, o. s. v.
För att främja verkställandet af dessa påbud får staden i det andra
brefvet ej blott bekräftelse på tegelbruket vid Horn, utan äfven löfte om
tjänliga platser på kronans mark till nya tegelbruk,1 hvaraf tegel skulle tagas
till stadens egen byggnad och för skälig betalning säljas till borgarne, så
att cle »måge hafva cless bättre råd till att bygga sköna stenhus».
Ar 1572 påbjöd Johan, att husen vid de större gatorna skulle repareras
ocli livitmenas, och nya påbud om trähusens utbytande mot stenhus utfärdas
1573 ocli 1581; i det förra heter clet, att »de som hafva flera hus, än de ocli
deras barn kunna besitta ocli förbygga, skola sälja och upplåta androm sådana
hus, som dem hafver råd till att bygga». Af en husförteckning för år 1582
synes framgå, att stenhus voro uppförda på de flesta tomter, men att enstaka
träbyggnader fortfarande funnos kvar.2
Att andra än borgare voro husägare fann ej rätt behag för Johans
ögon, i synnerhet när ägaren ej själf bebodde sitt hus. I ett bref till
magistraten (1577) yttrar konungen med ogillande, att präster ocli bönder köpa
»de mesta lins, som i Stockholm kunna vara till att bekomma», och sedan
hyra ut clem åt »löst parti». Följden blir blott, att de alldeles få förfalla.
Magistraten skulle tillhålla dylika ägare att sälja sina hus, som de ej själfva
bebodde, till borgare efter skedd värdering; tredskande liade förverkat sina
gårdar till kronan. Några år senare (1585) beviljar Johan frihet från
in-tullen för de borgare, som lia egna tomter ocli vilja bebygga dem ordentligt,
ocli året därpå nämner han i bref till Per Brahe och Erik Sparre, att lian
gillade den »afmålning», som de sändt honom på gator ocli gränder, som de
efter sista branden låtit förändra östantill.
Johans intresse koncentrerades emellertid kring slottet ocli kyrkorna
(jfr afd. XVIII och XXII): Maria ocli Klara kyrkor återuppförcles; Jakobs
kyrkobyggnad påbörjades, och ett kapell byggdes på Södermalm. Dessutom
liade konungen storartade planer på nya kyrkor, af hvilka en del äro
förbundna med den forna S:t Gertruds gillestuga. Denna liade af Erik XIV
donerats till brodern Johan (15(31), som i sin tur upplåtit den till finska och
1 För slottets räkning uppsattes ett tegelbruk på Munkliderne.
2 I hufvudsak förnyas Johans påbud genom Sigismunds privilegiebref 1591.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
