Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3 STOCKHOLMS HISTORIA.
ståthållaren och magistraten ntsatt tid; den som ej vill eller förmår handla
härefter, skulle sälja sin tomt till annan eller mista till staden en tredjedel
af densamma. Yid hvarje nybyggnad skulle stadens byggmästare ocli rådet
bese tomten ocli bestämma husets längd och bredd — men någon allmän
planritning åberopas ej heller här.
Den 20 aug. 1636 fick den nyssnämnde Olof Hansson af riksrådet
befallning att göra en »dessein på gatorna, så på malmarna som här i
staden, tagandes dem så breda, som han någonsin kan» (R.-rådets prot. Yl: sid.
565). Den nya desseinen har tydligen uppgjorts och anbefallts till efterlefnad,
men därvid uppstodo allehanda viktiga spörsmål. Hos hvem skulle
tomtägare klaga, och hvem skulle resolvera på deras andraganden eller äga rätt
att tvinga en tredskande? Den 26 okt. 1636 yttrade rikskansleren i rådet,
att det var stor oordning med byggningar. »Men så är ännu dubium, af
hvem man häri skall dependera ocli hvem häri hafver något att säga. Nu
bygger livar, som han vill, efter eget behag. Det är ingen quæstio, att en
som vill bygga här i staden och på malmen är l:o sub Bege, 2:o under
öfver ståthållaren. — — — Men det är quæstio, om man immediate skall
häröfver taga order af Bege eller af öfverståthållare^ Yill ock någon bygga i
eller vid kyrkan, då måste det ske cum consensu Bastoris et Magistratus
civitatis.» Spörsmålet synes lia lösts så, att öfverståthållaren och magistraten
fattade beslut. Drottning Kristina förbjuder sedan i visst fall vad till
hofrätten.
En annan fråga var svårare att afgöra. För att regleringen skulle blifva
effektiv måste hus nedrifvas och tomter utläggas till gata, men hur skulle
sådant ersättas? Den 4 maj 1637 inträdde borgmästaren Jakob Grundel
inför riksrådet ocli förfrågade, »af hvad medel folket skole blifva betalte, för
hvilka husen rifvas för gatornas justering skuld». Han inlämnade också en
förteckning på ägarne till rifna hus med uppgift på dessas värde. Åtskilliga
öfverläggningar synas lia hållits ocli beslutadt blifvit, att kostnaderna skulle
gå ur stadens kassa. Fattigare personer, som mist hus och tomt, fingo
stundom ersättning på kronans jord på Ladugårdslandet.1 Slutligen ingick
Klas Fleming den 21 februari 1639 med en skrifvelse till kungl. maj:t, däri
han förklarade, att staden ej längre mäktade ersätta husrifningen ocli
gatornas framdragande öfver enskildas tomter, och föreslog, att »den platsen
af Ladugårdsgärdet, som till stadens mulbete ödelagdt ocli sedermera
förordnadt är att förbyggas», måtte doneras till staden med rätt att försälja
tomter för att få medel till regleringens fortsättande. Denna anhållan
beviljades genom bref af den 28 februari för »den delen allenast», som förut
varit utlagd till mulbete ocli sedan blifvit bestämd att bebyggas;
donations-brefvet skulle i vederbörlig form senare utfärdas. Ett sådant finnes också,
1 Man kan sluta af senare uttalanden, att byggnadsverksamheten därstädes tog
fart, och att ordentlig plan för gator och kvarter utarbetades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
