Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3
STOCKHOLMS HISTORIA.
lian utverkat af Stockholms borgerskap tillstånd för öfriga städer att utan
mellanhänder få köpslå med främlingarna. Det förefaller, som om Gustaf
på detta villkor skulle velat draga handeln på Holland till hufvudstaden.1
Den svenska regeringen var på väg att bryta öfverenskommelsen med Lubeck,
ocli fick äfven höra varningar därför inom landet. Gustaf lyckades
emellertid uppskjuta en afgjord brytning, tills »grefvefejden» erbjöd ett lägligt
tillfälle att alldeles göra slut på Hansans förmynderskap; lübeckarne fingo
behålla tullfriheten, men det var allt som återstod af deras förra privilegier.
Handeln på västerländerna tilltog, ocli äfven andra hamnar än Stockholm
öppnades för densamma. Det dröjde ej länge, förrän holländarne sände
5—600 fartyg årligen till Östersjön, ocli förbindelser inleddes med England
ocli Frankrike; å andra sidan fick t. ex. Stralsund privilegier, hvilket allt
undanträngde sista återstoden af Liibecks öfvervälde. Svenska skepp började
göra långturer; år 1550 beslöto köpmän från Stockholm, Gefle ocli
Östhammar, samlade på en marknad i Enköping, att utrusta stora skepp
till handeln på västra Europa. Stockholm gick i spetsen för den
nyvaknade svenska handeln, ehuru det ej kunde hålla sig såsom ensamberättigad
stapelort.
Jämsides med täflan med utländingarne om utrikeshandeln gick
städernas gemensamma sträfvan att hindra all landthandel. De utverka
oupphörligt skarpa kungabref mot landsköp, men just brefvens talrikhet visar,
att de illa efterlefdes. I en del bygder voro städerna så tunnsådda, att
köpslående på landet ej kunde hindras; år 1539 bestämde Gustaf, att en
köpman finge finnas i hvarje socken i Helsingland. Städerna sökte äfven
reglera marknaderna och inskränka deras antal. Men konungen själf liade
svårt att noggrannt iakttaga sina egna påbud; han utöfvade inom alla
områden en rätt att gifva dispens, som i detta fall yttrar sig i tillståndsbref
för någon viss borgare att fritt handla öfverallt, så i stad som på land. Ar
1536 får t. ex. en handlande, som »är uti detta förlidne år något till akters
blifven», dylik frihet, »oppå det han må komma sig något tillföreiine igen».
Synnerligen het var vidare striden mellan olika städer om stapelrätten
eller rätten till utrikes handel. Huru Stockholm redan under medeltiden sökt
slå under sig all handel med städerna vid Bottniska viken, är förut nämndt.
Samma politik följes allt framgent och yttrar sig dels i en sträfvan att stänga
Stockholms strömmar för sjöfarten ocli därigenom tvinga Mälarestäderna att
stanna vid stadens bro ocli använda dess handlande som mellanhänder,
dels också i ett konsekvent bemödande att få omlasta alla de bottniska
städernas handelsvaror. Om dessa försök lyckades, skulle Stockholm ej
blott få sysselsättning för en oafbrutet växande befolkning, utan äfven kunna
bestämma varuprisen ocli sålunda behärska marknaden i hela mellersta och
norra Sverige.
1 Den holländska handelns koncentrering till Stockholm inskärpes å nyo d. 13 jan. 1-527.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
