Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3
STOCKHOLMS HISTORIA.
upprättats 1731. Utrikeshandeln stördes genom allehanda prohibitiva
åtgärder, såsom export- eller importförbud, genom tullar, båkafgift (från 17Ö8)
ocli afgifter till manufakturfonden ni. m. Yid riksdagen 1765—66 borttogos
en del förbud ocli lindrades några afgifter, men någon systemförändring
skedde icke.
Handelsparteringen från 1600-talet gällde fortfarande, åtminstone i
princip, ehuru i detalj ej fullt genomförd, ocli genom en förordning af den 19
dec. 1734 inskärptes, att hvarje handlande måste genomgå en lärlingstid:
först ett profår ocli 7 år såsom »gosse», sedan 4 år såsom »köpsven». På
särskild begäran kunde han sedan af magistraten antagas såsom köpman,
men endast i det fack, där han studerat. Nyetablerad svensk handlande
skulle åtnjuta två års frihet från borgerlig tunga. År 1741 framkom förslag
om handelsparteringens stränga genomförande, men det föll lios ständerna.
Yid riksdagen 1747—48 återkom frågan ocli ledde till uppdrag för
kommers-kollegium att efter öfverläggning med magistraten fastställa antalet
kramhandlare, hvilka skulle förbinda sig att årligen uppköpa af de svenska
fabrikerna en mängd kramvaror. De fingo ej heller befatta sig med hökeri-,
speceri- eller annan handel. Påbudet tillämpades först i Stockholm genom
en förordning af den 7 jan. 1748. Kramhandeln öfverlämnades till 59 sökande,
hvilka förbundo sig att årligen köpa svenska väfnader för tillhopa 1,600,000
daler k. m. Magistraten skulle vaka öfver, att nödigt antal handlande ej
öfverskreds, samt föreskrifva mängden varor, som livar och en skulle
uppköpa ocli hålla till salu. Äfven grosshandel skulle erfordra magistratens
tillstånd, hvilket bands vid åtagande att försälja inhemska manufakturvaror
för minst 20,000 daler s. m. (Arnberg sid. 119). Handelsparteringen
resulterade i en uppdelning i grosshandlare, kramhandlare och minuthandlare.1
I afseende å torghandeln utfärdades Hera stadganden.
Om den utländska sjöfarten reglerades till Stockholms förmån, gäller
ej detsamma om den inländska, i det att det bottnisTca handelstvånget lossades.
Redan 1673 återfick Gefle de rättigheter, som det förlorat 1636, men först
på 1700-talet började de öfriga städernas frigörelsearbete från Stockholms
öfvervälde. De dåliga kommunikationerna och bristande kapital hindrade
Stockholms grosshandlare att på ett tillfredsställande sätt sköta
varuomsättningen för hela Norrland. Ofta nedskeppades trä- ocli skinnvaror i större
mängd, än de vågade köpa, hvilket verkade ett hastigt prisfall. Om
samtidigt, såsom ofta hände, tillförseln af salt ocli andra nödvändighetsartiklar
var svag och nederlaget däraf för litet, tvungos norrländingarna att sälja
billigt och köpa dyrt, hvilket hämmade allt verkligt uppsving i deras
hemorter. Lanclsliöfdingar och städer vid Bottniska viken begärde stapelrätt
för en eller flera orter norr om Stockholm, men hufvudstaden kämpade
förtvifladt för bibehållande af sitt handelsmonopol. År 1741 erhöllo städerna i
1 Om storleken af export och import o. d. meddelas uppgifter i afd. XXXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
