Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11(3 STOCKHOLMS HISTORIA.
Västernorrland, Västerbotten ocli Österbotten rätt att segla söder om
Stockholm med trävirke ocli taga spannmål såsom återfrakt, ocli därmed var den
första eftergiften gjord. På 1760-talet uppflammade striden häftigare än
förut, ocli vid den märkliga riksdagen 1765-—66 antogs ett förslag, som gaf
fyra städer i Österbotten ocli två i Västerbotten ocli Västernorrland rätt till
utrikeshandel med egna fartyg; några andra städer fingo samtidigt liknande
rättighet, ehuru med några inskränkningar, ocli öfriga handelsorter hugnades
med andra förmåner. Ar 1777 stadfäste Gustaf III de bottniska städernas
rättigheter, och därmed var Stockholms envälde viel Bottniska viken för
alltid brutet.
Under de följande årtiondena ökades eller aftog handelsomsättningen
och sjöfarten allt efter utrikespolitikens växlingar och fluktuationerna inom
näringarna. Ar 1787 funnos i Stockholm 130 grosshandlare ocli 521 borgare
jämte 127 änkor, som drefvo minuthandel. Staden ägde 220 egna fartyg och
5—600 anlände utifrån. Privilegierna för borgareståndet af år 1789 bekräfta
uttryckligen produktplakatet och utlofva, att exklusiva handelsmonopol ej
vidare skulle beviljas. Importförbud ocli öfverfiödsförordningar med däraf
alstrade lurendräjerier gjorde stort afbräck för clen lagliga handeln. Den
stigande varuomsättningen på England gynnade Göteborg på Stockholms
bekostnad. Handeln med viktualievaror från inrikes fartyg frigafs alldeles
i Stockholm. En strängt protektionistisk tulltaxa utfärdades år 1816, men
redan 1823 uttalade sig riksdagen för införselförbudens borttagande, ocli
1846 års hanclelsordning införde en del friheter för handeln (se afd. XXXIII).
HandtverTcsnäringen sköts alltmera åt sidan i mån af manufakturernas
uppsving. Äfven dessa grenar af statslifvet liade lidit af krigen ocli det
dåliga myntet under Karl XII:s tid; stagnation hotade att inträda, och
varuprisen stego betydligt. Kommerskollegium ansåg orsaken ligga i själfva
skråväsendet och föreslog tillåtelse till friare konkurrens, hvilket också ledde
till två kungl, förordningar om frimästare (26 maj 1719 och 2 juni 1724) ocli
en ny skråordning (1720). Dessa tre stadgar resulterade i uttryckligt tillstånd
för enhvar svensk eller utländsk man, som lärt sig ett handtverk, att efter
förvärfvade borgarerättigheter öppna verkstad såsom mästare, utan att tillhöra
något ämbete. Borgareståndet vid riksdagarna liade protesterat mot beslutet,
men blifvit öfverröstade Varuprisen ville emellertid ej sjunka, hvarför
kom-merskollegium inkallade ämbetena i Stockholm och gaf dem en skarp
tillrättavisning, hvarjämte magistraten utfärdade taxa för skräddare, skomakare
ni. fi. Borgerskapet kämpade kraftigt emot ökande af frimästarnes antal
ocli genomdref slutligen upphäfvande af hela frimästerskapet (1731) \ enär
»städerna mycket lida af det tillåtna frimästerskapet, eftersom det
förhindrar ämbetenas och liandtverkeriernas uppkomst, men däremot befrämjar
1 Det fanns dock fortfarande möjlighet för utländingar att blifva frimästare, men
detta förbjöds 1739.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
