Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
STOCKHOLMS FÅNGVÅRD.
Den hufvudstaden såsom kommun enligt lag åliggande förpliktelse i
fråga om fångvården är således i våra dagar af ungefär enahanda omfattning
som under medeltiden. Under mellanliggande tidehvarf har ej heller, så
vidt vi kunnat finna, lagstiftningen i ämnet varit annorlunda. Men
gränserna mellan kronans ocli Stockholms stads ekonomiska förpliktelser hafva
först fram på 1800-talet blifvit med någon större noggrannhet
upprätthållna, och till följd däraf har hufvudstaden faktiskt under århundraden
betungats med en fångvård, som egentligen bort bekostas af staten. Och
ännu i dag kvarstår det förhållande att, såsom vi längre fram skola visa,
hufvudstaden håller fängelserum för en mängd fångar, hvilkas förvarande
efter de allmänna reglerna skulle åligga kronan.
Stockholms stads äldsta fängelser voro i enlighet med lagens
stadganden endast ransakningshäkten. För bekvämlighets skull voro dessa förlagda
under domstolslokalerna. Sålunda fanns ett häkte under gamla rådhuset
å Stortorget ocli ett under södra stadshuset, där södra kämnersrätten hade
sessioner. Då staden år 1650 vid Norrmalmstorg (nu Gustaf Adolfs torg)
byggde ett lius för norra kämnerskammaren, inreddes likaledes därunder
ett fängelse. När rådhuset på 1730-talet flyttades till sin nuvarande [»lats,
försågs ock den nya rådhusbyggnaden med ett underjordiskt fängelse, men
det gamla häktet nyttjades därjämte. Utom dessa stadens häkten fanns ett
kronan tillhörigt ransakningsfängelse, det s. k. smedjegårdshäktet, hvilket
ursprungligen var beläget inom kungl, slottet, men på 1660-talet flyttades
till barnhusets tomt i hörnet af Drottninggatan och Rörstrandsgatan.
Skillnaden mellan kronans och stadens häkten upprätthölls dock icke noga.
Stadens fångar blefvo ofta förvarade i smedjegården, hvarvid staden
emellertid synes hafva bekostat deras underhåll, och å andra sidan insattes ofta
kronans fångar, t. o. m. krigsfångar, i stadens häkten.
Stadens ransakningsfängelser befunno sig ända till slutet af 1700-talet
i ett högst bedröfligt skick. Rymningar på grund af fängelsernas
brist-fälligheter voro ganska vanliga. Hvarje äfven den ringaste omsorg om
fångarnes hälsa och välbefinnande var bannlyst. De underjordiska, ofta
nästan mörka fängelserummen voro i saknad af eldstäder, ventilering och
kloakledning, till följd hvaraf köld, fukt och en kväfvande stank rådde
därstädes. Ocli i dessa kyffen fingo människor framlefva åratal, esomoftast,
då fångantalet blef stort, ända till trängsel sammanpackade med andra
arrestanter af olika kön och åldrar. Till råga på eländet var det vanligt,
att fångvaktaren sålde brännvin till dem af fångarne, som liade något att
betala med.
Under dessa förhållanden vill det synas, som om blotta vistelsen i
fängelset skulle i sig hafva varit en verklig tortyr. Ocli dock förekommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
