Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.
585
bl. a. af åtskilliga skrifvelser från öfverståthållare^ dels till kungl. maj:t dels
till konsistorium. Än talas om inrättande af arbetshus vare sig för kronans
räkning eller i sammanhang med fattighusen, än föreslås, att hvarje församling
borde utse personer, som ej blott skulle föra listor öfver de fattiga utan
äfven bland dem fördela inflytande almosor och förvalta donationer.
På öfverståthållarens förslag tillsatte kungl. maj:t den 21 maj 1805 en
kommitté, som afgaf betänkande 1807, hvaruppå redan den 12 augusti samma
år följde en kungl, stadga om en allmän fattigvårdsinrättning i Stockholm.
Denna stadga blef af kort varaktighet, men är anmärkningsvärd därigenom,
att den sökte med ett slag lösa den administrativa svårighet, som uppkommit
därigenom, att i ocli med inrättandet af fattighus församlingarna i
fattigvårdshänseende kommit att utgöra skilda kommuner. I stället för denna
decen-tralisation införde nu 1807 års stadga fullständig centralisation, i det den
gjorde hufvudstaden i fattigvårdshänseende till en kommun under en direktion
och en aflönad öfverdirektör med kungl, fullmakt. Att kungl. maj:t kände
sig oviss, huru detta experiment skulle lyckas, bevisas däraf, att stadgan
promulgerades att gälla endast i tre år.
Under de följande åren t. o. m. 1813 utkommo flere kungl, bref angående
fattigvården i Stockholm, för hvilka utrymmet ej tillåter oss i detalj redogöra,
men genom hvilka, då centralisationsförsöket rönt för starkt motstånd inom
församlingarna, fastställdes en ny ordning, stadfästad genom det sista af
brefven, den 8 december 1813.
Genom denna lagstiftning sökte man finna en medelväg mellan de båda
principerna: centralisation ocli de territoriella församlingarnas själfstyrelse.
Den invecklade ocli tunga förvaltningsmekanism, som för detta ändamål
åstadkoms, är väl af stort intresse för den, som vill studera vårt samhällslifs
historia, men har för vårt ämne numera ingen praktisk betydelse. Endast
så mycket kan i förbigående nämnas, att den hufvudsakliga
fattigvårdsförvaltningen så väl inom som utom fattighusen tillkom dessas direktioner,
under det för den centrala förvaltningen funnos »Comiterade för
Fattigvårdsärenden», »Deputerade för Allmänna Fattigvårdsafgiftens bestämmande» en
»Fattig-Cassæ-Direktion» m. fl. myndigheter.
Genom de svårigheter, som vållades härigenom i afseende så väl å
administrationen som ekonomien, hindrades utfinnandet af reformer, till hvilka
ansatser visst ej fattades, utan som tvärtom i skrifvelser från den tiden
betecknas som högst önskliga. Af nya anstalter lia vi sålunda endast en att
anteckna under perioden, nämligen prins Karls uppfostringsanstalt för fattiga
ocli värnlösa barn, till hvars grundande inbjudning år 1830 utfärdades af
dåvarande pastor primarius J. O. Wallin ocli underståthållaren Olof af
Wann-qvist vid jubelfesten till firande af kristendomens 1000-åriga förkunnande
i Sverige, hvilken inbjudning börjar med följande, för tiden karakteristiska
ord: »Ett nytt fält öppnar sig för välgörenheten — ett fält, som, besådt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
