- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Andra delen /
260

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260 STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.

Enligt denna förordning skulle liögsta uppsikten öfver »gators och
gränders stenläggning ocli jämnande» åligga magistraten, särskildt
ämbets-ocli byggnings-kollegium, hvilket i sin ordning skulle tillse, att
stads-ingeniören, »som därvid bör äga specialem curam», uppfyllde denna sin
skyldighet. För sådant ändamål skulle han anställa nödigt antal
gatu-läggare, men skyldigheten att stenlägga och vidmakthålla gatorna ålåg då,
såsom i långt senare tid, liusägarne, hvilka också själfva i allmänhet torde
hafva låtit utföra härför nödiga arbeten, hvarvid den, som själf ej ägde häst,
hade rättighet att »för skäligt pris» få sten och sand framkörda af stadens
åkare. Stadsingeniörens ocli hans gatuläggares befattning med
stenläggningen inträdde först då
en husägare frivilligt
anlitade honom därom,
eller då någon, trots
tillsägelse af
byggnings-kollegium, underlät att
omlaga sin gata;
kostnaderna, »tillika med tio
daler silfvermynts böter
för tredsko», skulle då
genast utexekveras af
husägaren eller
hyresmannen, hvilken senare
»hade att korta det på
hyran».

Angående
stenläggningens beskaffenhet
säger samma förordning,
att »gatorna måste
läggas med jämna stenar, men inga små eller kulrige»; rännstenarna, i
synnerhet vid stenhusen, skulle stadsingeniören, »så mycket någonsin
möje-ligt är», tillhålla vederbörande att lägga af huggen sandsten, ocli de, som
gingo tvärs öfver gatorna, »måste för all ting vara af breda gatustenar,
såsom ock icke tvärdjupt nederlagde, på det vagnar och kärror så mycket
lättare måge kunna gå däröfver.»

I den förnyade byggnadsordningen af 1763 var skyldigheten att lägga
rännsten af huggen sandsten gjord ovillkorlig för ägare af nya hus, som
därefter uppfördes, och angående gatuläggningen heter det, att det »åligger
stadsingeniören, igenom de därtill antagne gatu- och stenläggare, att låta
utsöka tjänlige stenar till hvart ocli ett behof särskildt, således, att till rad-,
ränn- ocli förband-stenar tagas aflånge och runde, ju större ju bättre, men
till fyllning mindre stenar; gruset, som till stensätta ingen brukas, måste

229. Åsögatan väster ut från Borgmästaregatan.

c. J. G. fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/2/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free