- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Andra delen /
264

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.

stundom liände, alldeles icke verkställdes. Detta var en ljuflig tid för
smeder ocli vagnmakare med afseende på de ständigt trasiga åkdonen;
sko-makarne klagade icke heller. Öfverheten, tålmodig, lät nåd gå för rätt,
tidningspressen, nyss vaken, visade ännu fallenhet för att blunda, och publiken,
den tiden icke bortskämd med pretentioner, traskade omkring, för
säkerhetens skull klädd i bottiner, både herrar och fruntimmer. Då inga
trottoarer den tiden funnos, löpte rännstenarna längs efter husraden, endast
skilda därifrån af den mot rännstenen lutande huslisten. Men då den tidens
tomma vedkärror, de promenerandes skräck, alltid trenne efter hvarandra,
kommo i vild fart med den hojtande körsvennen stående mellan de
skramlande kärrstegarna, så sökte man gärna sin räddning upp på huslisten ocli
fattade tag i fönsterluckorna tills faran var öfverstånden. Att nyttja
järnfjädrar på arbetsåkdon var ännu icke påbjudet ocli icke heller, strängt
taget, skyldigheten att fara varsamt fram.

Yid gatorna i allmänhet ocli Drottninggatan i synnerhet funnos inga
butiker; nedre botten bestod af bostadsvåningar, som hvarje afton
ordentligt stängde sina fönsterluckor, hvilket sysselsatte tvenne personer: en som
utvändigt skötte luckorna och en som invändigt skötte skrufven. Denna
nyttiga ceremoni var stundom äfven nöjsam, och den reguliera
vattenhämt-ningen hvarje afton från stadens brunnar var icke heller ledsam, utan gaf
den tidens tjänande ungdom månget tillfälle till muntra samspråk, den enda
varieté som då fanns. Minuthandeln, ännu blygsam, bodde i staden,
hufvudsakligast på Yästerlånggatan; den hade icke behof af så många
butiker, och på utflyttningen, som endast småningom begynte mot slutet
af 1840-talet, funderade man länge. Det finnes handelsgrenar, t. ex.
klädeshandeln, som ännu icke på allvar gripit sig an med vågstycket att gå öfver
Norrström.

Renhållningen af stadens gator verkställdes endast onsdagar ocli
lördagar1, ocli i den tidens hyreskontrakt fanns en drakonisk punkt, som
anbefallde hyresgästerna att hvar och en i sin tur sopa gatan. Till
ordningens vidmakthållande fanns det i hvarje ordentligt lius en budkafle, som gick
laget kring och som efter slutadt arbete öfverlämnades af den ena
hyresgästen till den andra, som närmast var i tur. Om gårdarnas renhållning
nämndes ingenting, utan fick livar och en sopa rent utanför sin dörr. Stundom
hände, att värden för att uppmuntra till ordning äfven deltog i sagda
skyldighet, men detta var dock icke alltid fallet.

De som ansågo det ofvan skildrade tillståndet som en fördel, voro icke
hågade att utbyta hvarken skyldigheten eller rättigheten mot en ordnad
gatuförvaltning, som erfordrade årliga inbetalningar till stadens kassa, hvarför
ock denna nyhet väckte ett segt motstånd, innan den ändtligen, såsom ofvan

1 Daglig sopning påbjöds 1869.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/2/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free