Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265 STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.
sagts, infördes år 1845. En ny era för Stockholms gatuläggning tog nu sin
början. Tyska stensättare införskrefvos, hvilka såsom prof stensatte gatan
från Jakobstorg till Blasieholmen. Denna vackra profbit var länge ansedd
som ett mönster. Den var lagd med sorterad fältsten af jämn storlek. Våra
stensättare lärde då att noga sortera den sten, som användes, och att, lägga
eller rättare sagdt på spetsen ställa densamma i rader från gatans ena sida
till den andra, bildande liksom ett hvalf, hvarigenom gatan blef något
högre på midten, till fördel så väl för utseendet som för snyggheten. Yåra
stensättare lärde vidare att stående förrätta sitt arbete i stället för att såsom
förr ligga på knä, stundom på medförd skinndyna.
Tanken på att till gatuläggning använda tuktad sten började småningom
vinna insteg, ocli om möjligheten häraf ventilerades man ocli man emellan.
Men äfven detta, såsom allt nytt, väckte opposition; själfva hästarna
opponerade sig måhända med mera skäl, men mindre ifver än deras ägare. Man
befarade nämligen, att ingendera skulle kunna säkert gå på den släta
stenläggningen, och dessutom ökad skatt till dess bestridande. En nämnd
tillsattes för att yttra sig om vådorna af det nya projektet; men äfven här
hade opposition insmugit sig, ocli en af ledamöterna, bagaren C., tyckte, att
som endast kreatur trafikera Stockholms gator, så borde fältsten bibehållas.
Detta oaktadt enades man slutligen om att en profbit skulle få läggas med
tuktad sten framför gamla posthuset på lilla Nygatan, hvilket också skedde.
Några ifrare för den goda saken visste sedan att på lämpligt sätt intressera
en del af Stockholms droskkuskar till att på försök, ocli så ofta som möjligt,
taga denna lilla krokväg. Just detta, eller den lifliga trafiken på sagda gata,
togs sedan både i samtal och tryck som bevis på det nya
gatuläggnings-sättets förträfflighet, för hvilket snart en gynnsam opinion framkallades.
Några trottoarer funnos icke, men 1844 uppfördes ett hus, n:r 5 vid
Jakobsgatan, försedt med trottoarer af plansten, fönsterornament m. m.,
som eljest den tiden icke brukades, då alla hus voro endast slätrappade,
hvilket gaf huset i fråga ett tilltalande utseende. Detta lyckades också
tilldraga sig dåvarande öfverståthållarens uppmärksamhet, och då lian till följd
däraf vid en festlig måltid fann sig föranlåten föreslå en skål för den första
trottoar, som var lagd i Stockholm, jämte uttalad förhoppning om en snar
fortsättning, så tog man med ifver notis om denna ii}ra tillställning, som af
flertalet befanns nyttig ocli önskvärd; en del önskade dock det främmande
namnet utbytt till »gångbana» i motsats till »körbana», men den stora
allmänheten tyckes än i dag vara hågad att bibehålla den universella benämningen
trottoar. Ej långt därefter erhöll ägaren till sagda trottoar af
överståthållaren anmodan att jämte gatuförvaltningens ingeniör utstaka trottoar å
Regeringsgatan. Detta var lättare sagdt än gjordt, ty vid hvarje körport stod
husägaren ocli förbjöd alla dylika upptåg till hinder för vattentunnan och
vedkärran, hvilka borde hafva fri passage, menade man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
