- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
2

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

—i STOCKHOLMS INDUSTRI, HANDEL OCH SJÖFART.

strandhugg. Om också Stockholm sålunda under sin första tillvaro
antagligen icke var annat än en enslig medeltidsborg, så förlöpte det dock lielt
visst icke lång tid, innan ett stadssamhälle började uppväxa i den
nyanlagda fästningens skydd. Dennas läge var i flere afseenden alltför ypperligt
för att så icke skulle blifva fallet. Här gick gränsen mellan två af det
gamla Sveriges tätast befolkade landskap, här sökte Mälaren sitt utlopp till
större vatten, härifrån var en gen, af tättliggande öar utvisad segelled öfver
t-ill Östersjöns ostkuster.

Yrkeskunnigt folk, köpmän ocli sjöfarare, drefvos af sitt eget intresse
att bygga bo samt anordna hamnar och torg å en plats med sådan
belägenhet. I ett bref från 1285 heter det också redan, att »staden inom få år
blifvit folkrikare än de flesta andra städer i landet». Från medeltidens senare
tidehvarf (1319—1521) är Stockholm att betrakta icke allenast såsom Sveriges
liufvudfästning, utan äfven såsom dess utan jämförelse viktigaste stad.

Hvad denna utveckling i sig innebar, får naturligtvis icke bedömas
efter nutida begrepp om gynnsamt belägna städers uppblomstring och tillväxt.
I vårt århundrade med dess oerhörda tillgång på arbetskraft och kapital,
med dess kolossala mekaniska hjälpmedel ocli icke minst med dess fulländade
trafikmedel, hafva här och hvar i af naturen rikt lottade länder städer likt
sannskyldiga underverk på några årtionden ur intet utvecklat sig till för den
materiella världskulturen betydelsefulla centralpunkter. Annorlunda
gestaltade sig utvecklingen i medeltidens dagar. Då byggdes inga stora städer
»på en dag». Folkträngseln ocli kampen för tillvaron voro ej då så
på-drifvande som nu, rikedomarna slumrade ännu till god del i jordens sköte,
ångkraften ocli elektriciteten hade ännu icke satt ilfart i det mänskliga
arbetet, som i allt skred fram lugnare, men också otroligt mycket
långsammare än nu.

Yid bedömandet särskildt af Stockholms tidigare utveckling ocli
betydelse måste man taga i betraktande, att om staden också, med svenska
ögon sedt, var fördelaktigt belägen, så låg den dock i en afkrok för
medel-tidsvärldens större handelsvägar, i ett folkfattigt land, hvars furuskogar ocli
malmberg utgjorde dess hufvudsakliga, men ännu blott obetydligt
tillgodogjorda rikedomar. Att förglömma är ej heller, att det mäktiga
Hanseförbundet, som med afundsjuka ocli misstro följde hvarje uppåtsträfvande, till
förbundet ej hörande stadssamhälle, under medeltidens sista århundraden
stod på höjden af sin makt och särskildt i Östersjön redt sig allenavälde.

Efter dessa kortfattade erinringar må det mindre förvåna, att
Stockholm efter en tillvaro af omkring tre hundra år enligt tillförlitlig källa
endast räknade bortåt 1,200 skattdragande borgare ocli ändå kunde anses
hafva utvecklat sig raskt. Hela invånareantalet torde vid ifrågavarande tid
kunna anslås till 8 à 9,000 personer. Trots denna blygsamma folknumerär
var staden, som sagdt, redan nu Sveriges hufvudort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free