- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
61

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARBETAREFÖRHALLANDEN.

61

vandlingens lag», livilken denna rörelse i likhet med allt mänskligt varit
underkastad, visar sig ej mindre inom det socialdemokratiska arbetarepartiet
själft än utanför detsamma. Förändringen ligger däruti, att man kommit
alltmera från de stora idéerna och till de små praktiska reformkrafven ocli
det slags reformsträfvanden, hvilka äro möjliga att inom en öfverskådlig tid
genomföra. Förändringen visar sig äfven däruti, att man nu mindre än förr
liar benägenhet att använda våldsamma medel i kampen för olika intressen.
Medan å ena sidan de allmänna framtidstankarna ocli öfverspända
reformidéerna fått maka åt sig för att lämna plats åt rent sakliga spörsmål, oftast
af mycket speciell natur, har å andra sidan bland båda partierna en sträfvan
blifvit märkbar att på öfvertygelsen väg komma till rätta med hvarandra
ocli att aflägsna de stötestenar, hvilka förut legat i vägen. Man är numera
bland arbetarne ej så aprioriskt misstrogen mot de försök till undanrödjande
af sociala missbruk, hvilka komma från de öfverordnades sida. Och å andra
sidan torde man bland arbetsgifvare i stort sedt hafva öfvergifvit den afvoga
stämning mot arbetarnes sträfvan efter samhållighet ocli själfhjälp, som är
så karakteristisk för epoken. Båda dessa jämkningar i åskådningssätt hafva
framtvingats af tiden och af nödvändigheten. De innebära ett ömsesidigt
närmande, framkalladt af behofvet att finna framtidens utveckling på den väg,
hvilken utstakas af ömsesidigt erkännande af billighet ocli rättvisa.

t- *

*



Se vi emellertid på de förändringar, hvilka på sista decenniet inträdt
inom våra arbetareförhållanden, liar man att söka en af de viktigaste
orsakerna härtill i det kraftigt utvecklade fackföreningsväsendet. I huru hög grad
fackföreningarna ingripit så väl i arbetarens privata lif som i lians ställning
i förhållande till arbetsgifvarne, torde ännu vara för tidigt att söka afgöra.
Men man kan finna en antydan härom endast genom att kasta en blick på
hvad i denna väg under en jämförelsevis kort period faktiskt åstadkommits.

I dess äldsta form finna vi tidigt nog fackföreningstanken
representerad, ehuru endast inom helt få yrken. Den äldsta fackförening, vi känna,
är typografernas, hvilken lielt nyligen firat sitt 50-årsjubileum. Därnäst i
ålder kommer bokbinderiföreningen, som stiftades år 1872, hvarjämte äfven
maskinarbetareföreningen är af ganska gammalt datum.

Den typografiska föreningen förtjänar uppmärksamhet på grund af sin
ålder, men äfven därför att den karakteriserar utvecklingen från en äldre tids
synpunkter till en nuvarande. Den stiftades den 24 maj 1846, då den höll
sitt sammanträde med ett medlemsantal af 38 personer, och anledningen till
dess stiftande synes närmast hafva varit en moralisk. Man åsyftade att
bland yrkets medlemmar motverka superi ocli dåligt lefnadssätt, att genom
en förening, bildad bland dem själfva, höja andan inom kåren och samtidigt
aktningen för densamma, och man ville »genom personlig beröring, samverkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free