Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ARBETAREFÖRHALLANDEN. 68
cipiellt riktiga eller oriktiga i tillgripandet af vare sig strejk eller lock-out,
endast om att lämna några vinkar angående 1890-talets arbetareförhållanden
i hufvudstaden. I utvecklingen af dessa förhållanden har emellertid
strejkrörelsen varit en så ingripande faktor, att jag anser mig böra anföra ett par
exempel på hithörande fall, emedan de lämna en icke oäfven inblick i de
förhållanden, hvilka här beröras.
Jag erinrar först om clen bekanta strejk, hvilken liamnarbetarne under
14 dagar anordnade för att få timpenningen höjd från 35 till 40 öre. I
arbetarnes fordringar ingingo därjämte att få arbetstiden förkortad från 10 */2 till
10 timmar samt att få middagstiden förlängd från 1 timme till 11/2. Denna
sista önskan var viktigast ur den synpunkten, att vederbörande arbetare
därigenom komme i tillfälle att kunna gå hem för att äta middag, i stället
för att nödgas äta ute. Dessa fordringar genomdrefvos, ocli samtidigt
höjdes olycksfallsförsäkringen från 1,000 till 1,800 kr. per individ. Denna strejk
omfattade mellan 500 ocli 700 man.
Rörarbetarnes strejk år 1896 misslyckades, men medförde dock den
fördelen, att principen om en fixerad minimilön fastslogs. Likaså
misslyckades målarnes strejk. Man begärde 50 öre per timme, räknadt efter
10-timmars arbetsdag, i stället för 35 ä 40, som var livad som hittills plägat
gifvas. 50 ä 60 småmästare lära lia gått in på denna fordran, men de stora
etablissementen sade nej, och därmed var denna strejk afslutad.
Ganska lärorika äro skräddames strejk af 1891 och skomakarnes af
år 1893, särskildt därigenom att de visa, hurusom strejker ej alltid röra sig
enbart 0111 lönefrågan. Skräddarnes rörde sig om tiden för uppgörandet af
prislistor. I detta fack brukas nämligen den metod för betalningen, att man
hvarje år uppgör en viss bestämd prislista för förfärdigandet af olika plagg
eller detaljer inom yrket. Dessa prislistor variera dessutom i olika grader,
så att första klassens etablissement betala dyrare än andra, o. s. v.
Inalles räknas skräddarnes finhet och i följd däraf betalningsförmåga i 4 klasser.
Nu hade det varit bruket, att dessa prislistor uppgjordes fram mot vårsidan,
men mästarne ville flytta tillbaka tiden och uppgöra dem tidigare på vintern.
Härutaf fattade arbetarne den misstanken, att mästarne ville begagna sig af
den rådande arbetslösheten för att trycka ned priserna, och för att
förebygga detta anordnades strejk. Denna strejk gällde såsom sagdt tiden för
uppgörandet af prislistorna. Genom mästarnes sammanhållning misslyckades
emellertid denna strejk i själfva hufvudfrågan, så att mästarne fortfarande
bestämma tiden för prislistornas uppgörande. I stället fingo arbetarne den
fördelen, att flere firmor uppflyttades i högre klass, d. v. s. till högre
betalningsvillkor. Ja, man berättar till ocli mecl om en större firma, hvilken
själfmant lär lia flyttat upp sig.
Skomakarnes strejk år 1893 hade en helt annan anledning. Den gällde
principen om mästarnes skyldighet eller icke-skyldighet att hålla verkstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
