Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
BANKVÄSENDET.
De enskilda kreditanstalterna äro i kontrollhänsyn ställda direkt under
chefen för finansdepartementet, hvarjämte den såsom biträde åt
departementschefen i berörda afseende sedan slutet af 1860-talet fungerande
bankinspektören utöfvar ett fortgående öfverinseende. Därjämte är för hvarje
särskild bankinrättning af vederbörande konungens befallningshafvande
tillsatt ett ombud, som å denna myndighets vägnar är närvarande vid
upprättandet af den öfversikt öfver bankens ställning, som det åligger hvarje
bankinrättning att månadtligen insända till finansdepartementet för
offentliggörande. Dessutom skall äfven den årliga revisionsberättelsen insändas till
finansdepartementet för att införas i allmänna tidningarna.
I sammanhang med de ofvan omnämnda författningarna, hvarigenom
vårt bankväsen närmast är ordnadt, torde böra erinras, att åren 1873 och
1875 genom konventioner mellan Sverige, Norge och Danmark ett
gemensamt, på guld grundadt myntsystem införts för de tre nordiska länderna,
och att hithörande förhållanden fått sitt närmare bestämmande genom lagen
om rikets mynt den 30 maj 1873.
*
Clenom de af kungl. maj:t den 12 maj 1897 sanktionerade lagar, hvilkas
hufvudsakliga innehåll här ofvan berörts eller antydts, har en på
dagordningen länge stående fråga slutligen fått sin lösning. De enskilda bankerna
skola sålunda ocli med tillämpning af vissa öfvergångsstadganden, hvilka
meddelats i sjette kapitlet af lagen för Sveriges riksbank, småningom
upphöra såsom sedelutgifvancle banker. Under afskrifningstiden äga dessa
banker att hos riksbanken tillgodonjuta åtskilliga i öfvergångsstadgandena
närmare angifna förmåner, och själfva denna tid är indelad i två perioder,
den ena omfattande åren 1899—1903 och clen andra åren 1904—1908. De
nämnda förmånerna, hvilka bestå i kreditiv ocli rediskonteringskredit på
gynnsamma villkor, äro större under clen förra perioden, med hvars sista
år de nu gällande oktrojerna tilländagå, än under clen senare. De få
åtnjutas under liufvudsakligt villkor, att de enskilda bankerna, utan att
indraga något af de afdelningskontor, som de haft i verksamhet den 1 januari
1896, vid den tidpunkt, då lagen om Sveriges riksbank träder i kraft eller
den 1 januari 1899, afstå från att begagna den sedelutgifningsrätt, som de
hafva till oktrojernas tilländalöpande med år 1903.
Det på många håll lifligt åtrådda målet, att Sveriges riksbank skulle
blifva en centralbank med ensam sedelutgifningsrätt, liar sålunda nu
lag-stadgats. Med afseende på den blomstrande ställning, som de enskilda
bankerna på det hela förmått att förskaffa sig, kan det synas öfverraskande,
att den enskilda sedelutgifningsrätten kunnat så jämförelsevis lätt »afskrif vas».
Men ser man närmare på förhållandena, visar det sig, att liufvudfrågan,
nämligen den om sedelutgifningsrättens öfverlämnande till riksbanken allena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0114.html
